TIDSKRIFTERNA


Omslagets första sida, Flyglarm nr 1, 1937
 

Flyglarm - första tidningen 1937

"Flyglarm - Luftskyddsförbundets tidskrift - framträder härmed med sitt första nummer" skrevs i en anmälan som inledde civilförsvarets allra första tidskrift 1937.

"Flyglarms uppgift är dels att utgöra en föreningslänk mellan de olika luftskyddsorganisationerna och deras medlemmar, dels att utgöra organet för Luftskyddsförbundets upplysningsverksamhet. Speciellt beträffande det enskilda luftskyddet".

"Det är Luftskyddsförbundets förhoppning, att Flyglarm så småningom måtte finna vägen till varje hushåll i städer och stadsliknande samhällen".

Luftskyddsförbundet hoppas också att Flyglarms innehåll skall bli föremål för det intresse som luftskyddet onekligen förtjänar från allmänhetens sida. Ett noggrant studium av Flyglarms råd och anvisningar rörande förhållandet vid luftangrepp kan måhända i farans stund betyda räddningen!"

Redaktionsutskottet bestod av Direktör J.S.Edström, Kammarherre F.W.Edelsvärd, Herr Gunnar Andersson, Major Kj.Magnell, Stadsfiskal E.Forsselius samt Löjtnant Åke Kretz. Ansvarig utgivare var Advokat E.Baeckström.

Tidningen hade 22 sidor och lösnummerpriset 50 öre


Innehållet i första numret började med ett uttalande av Stockholms Överståthållare Torsten Nothin samt en intervju med förbundets ordförande Direktör J.S.Edström om "Vad Luftskyddsförbundet vill och hittills uträttat".


 

Flyglarm kom bara ut med ett nummer 1937 men fortsatte med 12 nummer 1938 varav 6-7 (juni-juli) var ett dubbelnummer.

Annonser av olika slag fortsatte att utgöra en avsevärd del av spaltutrymmet.

Från och med nr 10, oktober, ändrade omslagets förstasida utseende och tryckfärgen blev genomgående svart.


 

Luftskyddsförbundets tidskrift jubilerar

Flyglarm hade åter ändrat utseende i nummer 1 1942 som blev ett jubileumsnummer för de första fem åren.

I numret, som innehöll både information om det svenska luftskyddet och utrikeskrönikor, uttalade sig statsminister Per Albin Hansson samt flera landshövdingar och andra prominena personligheter om det frivilliga luftskyddets betydelse.

Numret var extra fylligt och hade hela femton sidor med bara annonsörer.

 



Statliga Luftskyddsinspektionen hade under Andra världskriget ingen egen tidskrift utan använde sig för sina meddelanden av en sida i Luftskyddsförbundets tidskrift Flyglarm.

Inför 1944 ändrade Luftskyddsinspektionen sin symbol till en bevingad granat likt Riksluftskyddsförbundets, men med en enda stor krona över granatens flamma.

Samma år ersattes statliga Luftskyddsinspektionen av Kungl. Civilförsvarsstyrelsen


 

"Flyglarm" blir "Tidskrift för Sveriges Civilförsvar"

Andra världskriget var slut och risken för bombanfall syntes vid den tiden mindre troligt.

Således ändrade Riksluftskyddsförbundets tidskrift "Flyglarm" i november 1945 namn till det mer tidsenliga "Tidskrift för Sveriges Civilförsvar".

Omslagsbilderna utgjordes av fredliga svenska scenerier och visserligen fanns fortfarande några bombplan kvar, nu kompletterade av Engelbrekt (eller var det möjligen Gustav Vasa?)


 

 

Luftskyddsförbundets tidskrift innehöll i decembernumret 1945 för första gången en julhälsning på sista sidan, med tecknade julklappar till både utvalda befattningshavare och hela svenska folket

Klicka för större bild (433 kb)


 

Tidskriftens första nummer 1950 behöll sin bruna färg men borta var både bombflygplan, Engelbrekt (?) och sköna landskapsbilder.

Istället tillkom nu en innehållsförteckning på förstasidan.

Nygammalt också var ett ditsatt lösnummerpris; 50 öre, samma pris som allra första numret av föregångaren "Flyglarm".

1951 ändrade utgivaren, Riksluftskyddsförbundet, namn till Sveriges Civilförsvarsförbund. Lösnummerpris nu 75 öre.

 

Tidskriften populär annonsplats

Intressant att notera är att Civilförsvarsförbundets Tidskrift för Sveriges civilförsvar, även nu i fredstid, kunde locka anmärkningsvärt många annonsörer. Som exempel kan nämnas att av totalt 36 sidor i nr 5 1956 (angivet lösnummerpris 75 öre) var hela 13 sidor betalda annonser.

 

 

Tidskriftens omslag ändrade sedan färg årligen och från januari 1960 återkom fotografier på omslaget men nu med civilförsvarsrelaterade motiv.

1960 hade lösnummerpriset gått upp till 1 kr.

 

 

 

 

Civilförsvar blir Civilt Försvar

1963 ändrades tidskriften namn från CIVILFÖRSVAR till CIVILT FÖRSVAR. En enda bokstavs skillnad men ett namn täckande ett betydligt utvidgat verksamhetsområde och tidskriften var nu ett organ för "Civilförsvar, Ekonomiskt försvar och Psykologiskt försvar". Den riktade sig nu också till den civila försvarssektorn utanför civilförsvaret, som till exempel leverantörer av utrustning mm.

Tidskriften gick samtidigt över till ett mindre format.

Redaktör var förre generalsekreteraren i Civilförsvarsförbundet Kurt Ek och redaktionsutskottet bestod av representanter för de olika civila försvarsgrenarna.

Ansvarig utgivare var Civilförsvarsförbundets dåvarande generalsekreterare Magnus Pereswetoff-Morath och tidskriften gavs ut genom Civilförsvarsförbundets Förlags AB med verkställande direktör Paul Ekdahl, anställd vid förbundet.

Kurt Ek kvarstod som redaktör fram till 1978 då redaktörskapet övertogs av en av tidskriftens tidigare skribenter, Birgitta Lindén, och två år senare av Tora-Brita Gjötterberg, tidigare i en ledande position inom kvinnorådet.

Civilt Försvar fortsatte sedan att ges ut i samma skepnad fram till och med 1982 och med ett innehåll som var begränsat till intresserade av mer eller mindre tekniska frågor rörande det civila försvaret. Tidskriften upplevdes i övrigt som ganska "torr" och tråkig.

 

 

Civila Försvarstidningen:
"Från grå ankunge till tidningssvan"

Första numret av Civilförsvarsförbundets nya tidskrift Civila Försvarstidningen kom ut i februari 1983.

Ansvarig utgivare var fortfarande generalsekreterare Magnus Pereswetoff-Morath och redaktör Karl-Gunnar Bäck, nyanländ från dagspressen. Redaktionen i övrigt bestod av deltidande medarbetarna Bengt Adin, fotograf, Bosse Olson, layout och illustratör, samt reportern Calle Norlén som gjorde sin vapenfria tjänsteplikt vid Civilförsvarsförbundet (och sedermera blev en rikskändis inom nöjesbranschen).

Den stora svarta rubriken över K-G Bäcks första ledare var: "Icke en tidning för undersåtar".

Civila Försvarstidningen innebar ett klart trendbrott inom försvarsmedia; delvis subventionerad av statliga myndigheter men ändå mycket samhällskritisk. Bäck var inte den som var rädd för att sticka ut hakan och tidningens innehåll väckte redan från början starka reaktioner, både positiva och negativa. Den lämnade klart ingen oberörd vilket var syftet då Bäck ville uppnå en hälsosam debatt i försvarsfrågor och på ett språk vanliga människor begrep.

Ledande artiklar handlade ofta om olika kända personers uppfattning av det civila försvaret. I första numret intervjuades bland annat biskop Lönngren och dåvarande utrikesministern Lennart Boström. Den senare beskrevs som en "tuff man i UDs heta stol".

Bäck ville få fram vanliga svenskars syn på försvarsfrågor och i tredje numret inleddes en sorts gallup. Calle Norlén gick ut på sta´n och träffade vanligt folk, samt ringde runt till olika kändisar för att höra vad man tyckte om civilförsvar. Kännedomen om civilförsvaret var överlag ganska ringa och inte sällan blandade folk ihop det med Hemvärnet.

Bland de tillfrågade kändisarna fanns bland andra Lennart Hyland, John Polman, Ulf Elfving och nyblivna tonårsidolen och melodifestivalvinnaren Carola Häggkvist. Den senares något gåtfulla kommentar var: "Jag skulle acceptera civilförsvaret om det var mot hotande djur vi krigade."

Civila försvarstidningen fick en bred läsekrets, långt utanför försvaret, och innehållet citerades ofta i rikspressen. Om själva tidningen sades i en av våra största dagstidningar: "En grå ankunge som blivit en tidningssvan"

 

 

Det något tungrodda namnet Civila försvarstidningen var en kompromiss då Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) inte ville sponsra en tidning som kunde misstagas för att vara Civilförsvarsstyrelsens språkrör.

Redaktör Bäck menade dock att "vad tidningen heter är oviktigt, det är innehållet som räknas "


Carola Häggkvist, tidigt "intervjuoffer "
i Civila försvarstidningen

 

Civila försvarsbulletinen

Civila Försvarstidningen var ett utåtriktat debattforum men i takt med hemskyddsuppdraget och de snabbt växande medlemstalen behövdes interninformation på bred front.

Således startades 1983 Civila Försvarsbulletinen, inledningsvis som fotokopierade blad ihophäftade i ett hörn men efter fem årgångar som en tryckt tidskrift även den.

Förutom reportage om föreningsaktiviteter innehöll bulletinen information för aktiva inom hemskyddet, inte bara de av förbundet rekryterade frivilliga hemskyddsombuden utan även för de civilförsvarspliktiga hemskyddsgruppcheferna.

I maj 1989 introducerades som 4-sidig inlaga i Bulletinen
IB-Instruktörsbladet
, med information direkt riktad till Civilförsvarsförbundets utbildare.

 

Tidningen Civil

1990 anställdes Berndt Sehlstedt som informationschef vid Civilförsvarsförbundet. Han trädde även in som Civila försvarstidningens ansvarige utgivare och chefredaktör.

Tidningen ändrade fån och med 1991 namn till Civil och Bulletinen lades ner i enskild tappning och kom nu att ingå som en sektion i Civil. Tidningen fick en betydligt exklusivare design än tidigare - utseendemässigt "i veckotidningsklass men med bättre papperskvalité och tryck". Innehållet var proffsigt och riktat både till medlemmar, kommuner och andra med försvarsintresse.

En tid efter att Civilförsvarsförbundets nuvarande generalsekreterare, Anders M.Johansson, tog över från Mats Ekeblom, började ekonomin tryta för tidskriften som tvingades till besparingar. Utformningen blev "standard datagrafik" och inte heller innehållet väckte någon större entusiasm bland läsare, som nästan uteslutande var medlemmar, eller andra som fick den gratis..

Anders M. Johansson var nu ansvarig utgivare och Åsa Högberg tillförordnad chefredaktör.

Nästa steg kom när förbundet beslöt att anställa Björn Segerblad som redaktör. Han var en skicklig fotograf och Civil´s proffsiga layout byggde mycket på hans fotografiska kunnande.

Efter Segerblad tog tidningen ett rejält skutt utför. Den återuppstod så småningom i form av ett rent medlemsblad vars innehåll knappast kunde intressera andra än de "närmast sörjande".

Sedan dess har Civil fortsatt vara framför allt en medlemsskrift men samtidigt genomgått en viss uppgradering. Vad som många saknar är dock att den knappast längre kan anses vara någon slagkraftig samhällsdebattör.

 

Aktuellt om civilförsvar

Civilförsvarsstyrelsen, och dessförinnan Luftskyddsinspektionen, hade givit ut en enkel infoskrift sedan 40-talet och dessutom informerat genom Riksluftskydds-/Civilförsvarsförbundets tidskrifter.

1975 beslöt myndigheten att publicera en egen tidskrift och en påkostad version av Aktuellt om civilförsvar gavs ut hösten 1975. Civilförsvarsstyrelsens info-enhet orkade dock personal- och kassamässigt bara med ett enda nummer.

Aktuellt om civilförsvar uppstod åter 1978, den här gången som en tabloidtidning och under nye redaktören Håkan Eneström.

Nummer 1 1978 gjordes i en hast och blev bara ynka fyra sidor, men tidningen uppskattades i civilförsvarskretsar och Eneströms efterträdare som chefredaktör, Stig Dahlén, kunde fortsätta följa utgivningsplanen rigoröst ända tills civilförsvarsstyrelsen blev Räddningsverket 1986.

 

 

Krisberedskap

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar blev Krisberedskapsmyndigheten 2002 och det nya verkets tidskrift Krisberedskap kom att ges ut fyra gånger per år. Tidskriften, som producerades professionellt och externt, informerade om frågor inom myndighetens ansvarsområde.

 

 

Sirenen och Tjugofyra7

När Civilförsvarsstyrelsen blev Räddningsverket 1986 fortsatte Stig Dahlén som Chefredaktör men tidningen ändrade nu namn till Sirenen. Innehållet genomgick även det en metamorfos; från traditionellt civilförsvar till fredstida säkerhet och skydd.

Tonvikten låg på brand och räddningstjänst och tidningen presenterade en mängd matnyttiga artiklar om förebyggandet av bränder och andra risker. Sirenen innehöll även många reportage i utlandet, bland annat av Räddningsverkets insatser i FNs regi.

Sirenen bytte namn 1 januari 2009 i samband med att Räddningsverket slogs ihop med Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Den nya tidningens namn, Tjugofyra7 anspelar på räddningstjänstens alert 24 timmar sju dagar i veckan. Redaktionen består av tidigare journalister vid Sirenen och innehållet följer i stort sett föregångarens.

 

 

 

Vad kommer härnäst?

Civilförsvarets tidskrifter har genom tiderna varit, och är förmodligen än idag, bra på att tjäna sitt syfte som fack- respektive föreningspress. Vad som däremot många anser saknas är ett objektivt forum som inte bara är ett officiellt språkrör för myndigheten MSB och Civilförsvarsförbundet, utan som släpper fram en konstruktiv debatt som kan föra civilförsvaret framåt.

Speciellt borde detta gälla Civilförsvarsförbundet som i högsta grad är beroende av att motivera medlemmar och inte minst locka nya skaror.

I dagens datoriserade samhälle där världens alla nyheter kan nås av var och en genom Internet, kan det vara dags att även svenska Civilförsvaret hänger på. En oberoende tidning på nätet, som komplement till informationsportaler, vore kanske inte helt fel.

 

 

Sidan kompletterad 120213