HEMSKYDDET

 

 

Hemskyddet, som organiserades inför Andra världskriget, var en viktig del av den svenska beredskapen. Det ingick i det civila luftskyddet bestående både av personal ur det allmänna luftskyddet och frivilliga. Uppgifterna för de senare var till exempel som brandvakter och samariter.

Hemskyddet innebar både nyttig utbildning, sysselsättning och kamratskap för speciellt kvinnor men också många män i hemmafronten som av en eller annan anledning inte rekryterats av krigsmakten.

Även om Hemskyddet i stort sett aldrig behövdes för något "skarpt läge" så gav det ett psykologiskt stöd åt hemmafronten liksom åt inkallade beväringar "någonstans i Sverige" som oroade sig för sina anhöriga därhemma.


(Klicka på tavlan för större bild)

Symboliskt för hemskyddarna var
den välkända hinken, svabben,
handbrandsprutan och
lådan med sand.

 

 

 

Utbildningsplansch,
40-talets hemskydd

 

..

1 december 1939 gav Riksluftskyddsförbundet ut boken Hemskyddet med undertiteln Det enskilda luftskyddet.

Förutom en beskrivning av "Det totala kriget" och hur "Folkets andliga motståndskraft måste fostras" innehöll boken instruktioner för hur enskilda eller olika former av grannsamverkan skulle skydda sig och hjälpa varandra om kriget kom till hemorten.
Boken tog även upp en del av de hot vi kunde vänta oss, mycket med erfarenhet från inbördeskriget i Spanien.

 

 


Logotype för självskyddsutbildningen
1960-70 talet


Hemskyddsgrupp utrustar ett skyddsrum

Det nya Hemskyddet

Under 1950-60 talen var svenska civilförsvaret inriktat på förebyggande skydd av befolkningen mot attacker med ABC-stridsmedel (atom, biologiska och kemiska vapen) samt räddning av liv efter dylika. Civilförsvarsförbundet agerade då som en "förlängd arm" till myndigheten Civilförsvarsstyrelsen.

Kursen "personligt skydd" handlade uteslutande om hur folk skulle skydda sig för, och agera efter, fientliga stridshandlingar. Kursen ingick som en tredjedel i utbildningspaketet "självskydd" där Röda korset ansvarade för första hjälpen och Brandskyddsföreningen för brandkunskap.

 

Hemskyddet - beredskapsorganisation

I mitten av 1980-talet beslöt myndigheterna att inrätta en ny hemskyddsorganisation. Det var då fråga om lokala grupper med centralt utbildade hemskyddsledare och lokalt rekryterade, utbildade och övade frivilliga så kallade hemskyddsombud. Praktiskt taget ett ombud i varje kvarter inom skyddsrumsorter.

Försök med organisationen inleddes i förbundets regi i Skaraborgs län 1985 och 1987 fick Civilförsvarsförbundet riksdagens uppdrag att rekrytera och utbilda 30 000 hemskyddsombud för verksamhet i landets kommuner. Första målet var 100 000 för den totala beredskapsorganisationen vilket av civilförsvarsförbundets Hans Franzén verkade "omänskligt stort" och en "enorm uppgift".

Hemskyddsombudens uppgifter var begränsade till krig eller krigshot men förbundet lade även till andra uppgifter för användning om kommunernas normala resurser skulle behöva extra hjälp i fredstid.

 

 

 

Hemskyddet blev utan tvekan ett stort lyft för Civilförsvarsförbundet. Nya civilförsvarsföreningar, aktiva med rekryteringen av ombud, växte upp på många håll i landet.

En av förbundets allra trognaste "draghästar" under många decennier, Berne Strömqvist i Kronoberg, uttryckte det så här:
"Det var en härlig tid med föreningar som var engagerade för uppgiften. Det var som att dricka ett friskt källvatten när vi besökte föreningarna. För att bibehålla kontakten och kunskapen genomförde vi vidareutbildningar med hemskyddet. Iordningställande av skyddade utrymmen, föreläsningar om kriser, övningar etc. Hemskyddet lyfte vår organisation".

Vid övningar skyltades det utanför hemskyddsområdets info-ställen samt i portuppgångar
och utanför villor med hemskyddsombud. Foto: Bosse Olson

   

 



Hemskyddsgrupp övar registrering
av utrymda


Hemskyddsombud övas vid ett infoställe


Hemskyddsombud övar uppsättning av hänvisningsskyltar till skyddsrum

 

Hemskyddet borde utan tvekan ha setts som en utmärkt resurs för Sverige och borde därför ha fått mer stöd av myndigheterna, inte minst då dess funktion vid fredstida kriser. Medlen som gick till Civilförsvarsförbundets utbildning av hemskyddsombud distribuerades genom Räddningsverket som var mindre entusiastiskt och tydligen ansåg att pengarna kunde använas bättre.

1987 vägrade Räddningsverket att betala prenumeration av Civilförsvarsförbundets interntidning Bulletinen till sina hemskyddsgruppchefer. I december samma år prenumererade dock omkring 50 kommuner själva för sina hemskyddsledare. Bara två kommuner sade helt nej - en i Värmland och en i Skåne

I Räddningsverkets officiella språkrör Sirenen, vårnumret 1988, förkunnades: "Kan meddelas att vi stöttar civilförsvarsförbundet och dess föreningar med nära 10 miljoner kr om året (enbart för rekrytering av hemskyddsombud)" vilket föranledde en skarp replik från förbundets generalsekreterare Karl-Gunnar Bäck:

"För det första: det är inte alls Räddningsverket som stöttar Civilförsvarsförbundet - det är Sveriges riksdag, som genom sina valda ombud bestämt att ett visst anslag skall gå till förbundet. Räddningsverket har att effektuera de beslut som på så sätt träffas och sända över pengarna".

Ett som många anser ha varit ett stort misstag som gjordes av förbundet, och speciellt då av de civilförsvarsföreningar som rekryterat ombuden, var att missa uppföljningen. Rekryterade ombud, många av dem medlemmar i föreningarna, glömdes helt enkelt bort. Inga övningar eller andra konstruktiva kontakter upprätthölls.

När civilförsvaret så blev kommunernas eget ansvar lades hemskyddsorganisationen ned. Till och med begreppet "hemskydd" togs bort från Civilförsvarsförbundets momenklatur och anses numera närmast som ett "fult ord" på central nivå..

Även om hemskyddet, för förbundets del, inte längre skulle ha inneburit något ekonomiskt tillskott från staten så borde det rimligen ha kunnat fortsätta vara, speciellt i dess fredstida delar, en grundplåt till fortsatt medlemsrekrytering.

Bara de 30 000 rekryterade ombuden var ju trots allt det dubbla jämfört med det då totala medlemsantalet.

 

 

Drottning Silvia hemskyddsombud?

Drottning Silvia besökte i januari 1985, tillsammans med överbefälhavaren Lennart Ljung, Civilförsvarsförbundets kansli vid Artillerigården i Stockholm. Där fick de båda en orientering om hemskyddsprojektet och drottning Silvia var speciellt intresserad av överlevnadsveckan som Tierps civilförsvarsförening arrangerade i dagarna.

KGB försökte värva kungaparet som medlemmar, till exempel i Bromma civilförsvarsförening "som ju ligger nära Drottningholm". Drottningen tog emellertid med sig broschyrer om hemskyddet.

(Läs mer om överlevnadsveckan HÄR)

 

 

30 000 hemskyddsombud överlämnades till
kung Carl XVI Gustaf 14 augusti 1992

Hemskyddsombud rekryterades och övades i hela landet och 14 augusti 1992 överlämnadas så under högtidliga former 30 000 hemskyddsombud till kung Carl XVI Gustaf i Stockholm

(läs mer om överlämnandet HÄR)

 

 

 

Sidan kompletterad 2012.13.06