ELDSJÄLAR OCH TJÄNSTEMÄN

 

Det har genom tiderna funnits många frivilliga samt engagerade tjänstemän vid olika myndigheter som arbetat hårt för civilförsvarets utveckling.

Många av dessa har verkat i tysthet och glöms lätt bort. Här tänkte vi nämna några frivilliga eldsjälar som tillfört civilförsvaret något alldeles speciellt liksom tjänstemän i olika befattningar.

Utöver dessa få som nämns inledningsvis, utan någon rangordning, är det många andra som borde finnas med. Vi vädjar därför om allas hjälp med att komplettera listan.
"Äras den som äras bör!"

Mejla gärna tips till redaktionen

 

 

Gräsrötter och fotfolk som "dragit lasset"


Hasse som "general" vid civilförsvarsvecka i Eskilstunas Parken Zoo.
Foto: Bo A.Olson
 

Hans Öhman, Katrineholm

Hasse Öhman, civilförsvarslärare, hemskyddsinstruktör, eldsjäl och en av civilförsvarets i särklass största profiler genom tiderna. Han arbetade alltid i tysthet utan att göra något väsen av sig men lyckades få publikarrangemang att fungera perfekt. Inget projekt var för stort för honom och vi som hade tillfällen att arbeta tillsammans med honom undgick inte att smittas av hans entusiasm, ansvarskänsla och gedigna kunnande.

Mest känd är Hasse nog för sitt konstaterande vid Nordiskt Seminar i Stavanger 1984, det som i Civila Försvarstidningen utsågs till "årets skratt":

"För tio år sedan stod Sveriges civilförsvar vid randen av ett brant stup. Sedan dess har vi tagit ett stort steg framåt."

 

 


Foto:
Civila Försvarstidningen

 

 

 

 

 


Foto: Civila Försvarstidningen

 

Lars Clarstedt, Täby

Någon tjänsteman lär ha sagt att "de kommer inte sådana nuförtiden, tack och lov!" Sannolikt det största beröm Lasse kunde fått för han var verkligen en handlingens man och byråkraternas mardröm. Det hände alltid saker runt Lasse, oavsett om det var aktiviteter inom den egna civilförsvarsföreningen eller stora arrangemang han arrangerade som till exempel Idébankerna på Ålandsfärjorna eller då hela Gröna Lund bokades för en civilförsvarsdag.

Lasse var också en föregångare när det gällde Frivilliga resursgrupper (FRG) och täbygruppen ställde snabbt och effektivt upp vid kriser i hela storstockholmsområdet. Till vardags assisterade gruppen den lokala räddningstjänstens insatser med till exempel kaffe och smörgåsar i pauserna.

Lasse var alltid på plats med föreningens välutrustade släpvagn vid större evenemang som till exempel Svenska flaggans dag vid Nybroplan och Stockholms 750-årsjubileum på Kungliga Slottsterassen. Hans stekta strömming på knäckebröd var alltid lika populär bland såväl funktionärer som besökare.

Det var ofta spektakulära saker han anordnade, men framför allt var det arrangemang som fick Civilförsvarsförbundets medlemmar att samarbeta, byta idéer och dessutom känna tillhörighet till sitt förbund.

Flera medlemmar i civilförsvarsföreningar landet runt efterlyser idag sådan gemenskap.

 

Lasse leder en insats för lokala räddningstjänsten
Foto:
Täby civilförsvarsförening

 

 

Anita Rosendahl var i botten radiotelegrafist och spenderade som sådan i sin ungdom många år inom svenska handelsflottan
Foto: Civila Försvarstidningen

 

Anita Rosendahl, Kullabygden

Första gången jag träffade eldsjälen Anita var vid en försvarsutställning i Helsingborg våren 1983. Då var hon volontär inom civilförsvarsförbundet och en mycket kunnig person som inte tvekade att kavla upp ärmarna. Hon hade därefter mer än ett finger med i flertalet av förbundets utställningar och annan infoproduktion under resten av 80-talet.

Anitas specialitet var "hushållsberedskap", alltså hur vi skulle klara oss därhemma under oförutsedda samhällsstörningar. Under många år delade hon med sig av sina kunskaper, då som anställd vid Civilförsvardförbundets utbildningsavdelning. Hennes budskap gick hem i föreningarna då hon själv var en av "gräsrötterna" inom rörelsen och således gjorde sig förstådd bland frivilliga runt om i landet.

Anita var en mycket uppskattad arbetskamrat men fick dessvärre lämna förbundet när "förändringens vind" tog fart och inriktningen som centraliserad kunskapsorganisation ersatte Civilförsvarsförbundets traditionella medlemsorganisation.

   

 

     

Daniel Bildt, Laholm

För många av oss var Daniel Bildt "Mr Hemskydd" och för andra helt enkelt "Carls pappa". För mig var Daniel främst en fantastiskt fin arbetskamrat; kunnig och som dessutom kunde entusmiasmera både kollegor och publik, oavsett vilka han talade inför.

Läs mer om Daniel Bildt här

 

 

 


Claes Claesson
Foto: Civila Försvarstidningen

 

Claes Claesson, Uppsala

En mångsysslare och en av de eldsjälar som aldrig lät byråkratin ta överhand, detta trots en bana som kanslichef vid Länsförbundet i Uppsala och Riksförbundets infoavdelning. Claes var bland annat fotograf och hans digra bildarkiv, en och en halv miljon negativ, är numera överlåtet till Upplands museum.

Undertecknad var lyckligt lottad som fick dela tjänsterum med Claes under ett par år vilket innebar få tråkiga stunder. Han kunde oftast verka gravallvarlig, nästan sur, men hans hjärna gick i högvarv och plötsligt rann det ut någon dräpande kommentar.

Claes var en av de personer som, på sitt försynta sätt, till och med kunde få ett snustorrt sammanträde att vrida sig i skratt. Han hade sin bakgrund i Uppsala kommunstyrelse och efter att vid ett långdraget möte ha lyssnat till oändliga utläggningar om hur man skulle få mittremsan på stadens genomfartsled lite grönare och dessutom hindra folk att springa tvärs över körbanorna, kläckte han till slut ur sig:

"Varför inte plantera människoätande växter. Det skulle lösa båda problemen".

     

 

Foto: Claes Claesson  

Ronny Wesström och Eila Rask, Göteborg

"Två stöttepelare i förbundet" skrev Karl-Gunnar Bäck i Civilförsvarsförbundets jubileumskavalkad 1987. De båda bidrog i hög grad till succén med sommarsymposierna i Gottskär, producerade dessutom egenhändigt en stor del av förbundets pr-materiel och var alltid på plats i en monter vid större evenemang.

   

 

 

 

Arne Elmquist, Stockholm

Om någon skulle passa in på benämningen "arbetsnarkoman" så var det nog Arne Elmquist, klippa vid Stockholms läns civilförsvarsförbunds kansli under många år. Han inte bara skötte ruljansen där utan han VAR civilförsvaret till både kropp och själ. Inte ens vid sin pension kunde han hålla sig borta från sin livsgärning.

Lång och skranklig, ödmjuk och alltid glad och vänlig hade han alltid koll på länet och dess civilförsvarsföreningar. När undertecknad startade "radio Hemskydd" från Lidingö i början av 80-talet nådde inte närradion ända till stockholmskansliet så Arne beställde kassettband med alla sändningar, en halvtimme varje vecka. Han tog sedan alltid kontakt efteråt med både uppmuntran och konstruktiv kritik. Med tanke på ganska så obefintliga reaktioner lokalt så undrade jag ibland om inte Arne var den ende lyssnaren jag hade...

     

 

Valter Karlsson samlar in björksav för servering vid den kommande överlevnadsveckan
Foto: Bengt Adin

 

Valter Karlsson, Tierp

Valter var i decennier Upsala Nya Tidnings platschef i Tierp med omnejd. Genom sina tidningskontakter med i stort sätt varje hushåll i trakten blev han både vida igenkänd och respekterad.

Genom krigsplaceringen inom länets civilförsvar kom han i kontakt med frivilligheten och under hemskyddsepoken ledde han vad som måste ha varit landets minsta civilförsvarsförening – Tierps med bara fyra medlemmar.

”Det är inte antalet passiva föreningsmedlemmar som räknas”, menade Valter. ”Det är vad man uträttar som betyder något”. Och tierpsföreningen var nog landets i särklass aktiva, just tack vare Valter. Föreningen levde under lång tid på inkomster som kom in från Valters instruktörsjobb i skolor och andra sammanhang och Valter bidrog i hög grad till att hans län blev ett av de första försöksförbunden för den nya hemskyddsorganisationen, med eget kansli i Uppsala.

Tierpsföreningens båtutflykter till Åland varje höst med ett 40-tal förbundare blev succéer och inspirationskälla för senare Idebanker och som kulmen på karriären var hans arbete med den lokala Överlevnadsveckan vilken fick stort genljud landet runt samt jubileumskaravanerna. Läs om dessa här

Valter Karlsson var den första att tilldelas Civila försvarspriset för sina gärningar.

     

 

 

Bo Jealmo Vingåker

Vem har inte hört talas om den robuste brandchefen som också har ett gediget förflutet som frivillig inom Civilförsvarsförbundet.

Jag minns en gång vid en större räddningsövning i vingåkertrakten med scenariot; en tågolycka med en läckande klorgasvagn. Allt skulle i förväg hållas hemligt för alla insatsenheter för att övningen skulle bli så realistisk som möjligt. En stund innan startskottet gick hölls dock en briefing för att orientera övningsfunktionärer och press. Döm om allas förvåning när där, på första bänk och iförd full mundering, satt självaste räddningschefen. Han var inte blyg den där Bosse....

    Foto: Bo A.Olson

 

 

Lennart Wallin har varit livligt engagerad inom Friluftsfrämjandet och dessutom författare till överlevnadsboken "Råd", baserad på hans egna erfarenheter.
Foto: Tidningen Civil

 

Lennart Wallin, Sollentuna

Lennart Wallin kom till Civilförsvarsförbundet efter en bana som högre officer inom Försvarets materielverk. Med sig hade han ett gediget kunnande inom sektorn "överlevnad" som då var ett av förbundets huvudteman.

Lennarts gedigna kunnande och jordnära sätt värdesattes ute i föreningarna och han blev en efterfrågad föredragshållare. Hans utnämning till biträdande generalsekretere uppskattades mycket, både bland arbetskamrater och inom rörelsen.

Till skillnad från flera andra chefstjänstemän såg Lennart den byråkratiska organisationen som en upp och nedvänd pyramid; alltså med medlemmarna högst upp och ledningen i botten. Kanske just detta fick hans anställning att komma till ett hastigt slut i samband med den "förändringens vind" som drog fram genom förbundet i början av detta sekel och då den tidigare folkrörelsekänslan fick ge vika för en mer "kostnadseffektiv" centralstyrning.

Efter avskedandet fortsatte Lennart frivilligarbetet som ordförande i både Sollentunaföreningen och Stockholms läns civilförsvarsförbund.

 

 

 

 

 

 


Lennart Wallin ansvarade bland annat för Civilförsvarsförbundets säkerhetskampanj i samband med milennieskiftet

 

 

 

 

Ordföranden, generalsekreterare och styrelsefolk

Torsten Nothin

Icke att förglömma är naturligtvis överståthållare Torsten Nothin. Utan hans insikt om behovet av ett frivilligt luftskydd som komplement till det allmänna statliga hade sannolikt inget frivilligt civilförsvar funnits i Sverige idag.

Nothin låg faktiskt steget före statsmakterna och beslöt bilda en riksorganisation för det civila luftskyddet redan innan dessa kom till skott. Han bjöd in samtliga Sveriges landshövdingar till ett möte 30 januari 1937 i överståthållarämbetets sammanträdesrum i Stockholm då Sveriges centralförbund för civilt luftskydd (Riksluftskyddsförbundet) bildades, vilket idag går under namnet Sveriges civilförsvarsförbund (Civilförsvarsförbundet)

Foto: Riksluftskyddsförbundet

 

 

 

 

J. Sigfrid Edström

Sigfrid Edström, direktör för ASEA, blev ordförande i Riksluftskyddsförbundets styrelse 30 januari 1937. Han höll posten till 1945 och utnämndes till hedersledamot i Förbundet
11 maj 1945

Foto: Riksluftskyddsförbundet

   

 

     

Sigfrid Linnér

Linnér, riksdagsman och landshövding i Uppsala län, var ordförande i Riksluftskyddsförbundet 1945-1948

Foto: Riksarkivet

 

 

   

Thorwald Bergquist

Bergquist, konsultativt statsråd och landshövding i Kronobergs län, var ordförande i Riksluftskyddsförbundet/ Civilförsvarsförbundet 1948-1956

Foto: Arkivbild

   

 

   

Anders Tottie

Tottie, född i Stockholm och med en karriär inom Staten samt sedemera landshövding i Jämtlands län, var ordförande i Civilförsvarsförbundet 1956-1963

Foto: Arkivbild

   

 

 

Gösta Elfving

Oskar Gösta Charles Elfving från Ludvika var tidningsman, socialdemokratisk politiker, riksdagsman och landshövding i Kopparbergs län samt var ordförande i
Civilförsvarsförbundet 1963-1971

Foto: Gamla Vikmanshyttan

 

     

 

     

Ragnar Lassinantti

Landshövding i Norrbottens län och Civilförsvarsförbundets ordförande 1971-1980

(mer följer)

   

 

 

Camilla Odhnoff på fisketur under ett Gottskärssymposium

"Hennes anda gav förbundet den rätta framtoningen som fångar människor" hävdade dåvarande generalsekreteraren Karl-Gunnar Bäck.

Foto: Claes Claesson

 

Camilla Odhnoff
Landshövding i Blekinge län och ordförande i Civilförsvarsförbundet 1980-1985

Odhnoff var akademiker och hade bland annat varit statsråd i en av de socialdemokratiska regeringarna. När hon tillträdde sin nya post efter Ragnar Lassinantti yttrade hon att hon "inte var lika känd och framstående talare som sin företrädare".

Enligt förre generalsekreteraren Magnus Morath visade hon sig dock vara "en utmärkt ordförande som istället tog sig lite mera tid i förbundets tjänst". Hon var även mycket skicklig och omtyckt som ordförande och drivande kraft i olika företag och andra sammanslutningar, bland annat för välgörande ändamål.

Mitt eget speciella minne av Camilla Odhnoff var när hon, en slaskig vinterdag, ledsagad av ett par generaldirektörer, klev ut på Sibyllegatan från en tillställning vid förbundskansliet. Detta precis som en taxi passerade genom den stora vattenpölen utanför. Tala om "dränkta katter" på hög nivå...

   

Camilla Odhnoff var den sista i raden landshövdingar som ordföranden i förbundet som därefter utgjordes
av framstående personer med politisk eller facklig anknytning ända fram till 2000-talet
när Sven Lindgren, Kalmar län, valdes och därmed en gammal tradition med landshövdingar som ordföranden återupptogs..

 

Generalsekreterare

 
Foto: Flyglarm
 

Ernst Löfgren
Sekreterare Riksluftskyddsförbundet

"Riksluftskyddsförbundet har sorg!" Så inleddes en ledare i tidskriften Flyglarm 1944. "Överstelöjtnantnanten Ernst Löfgren har slutat sin verksamma levnad" skrev generalmajor G. Lindström vid tidskriftens redaktion och fortsatte: "Ernst Löfgrens dom inför eftervärlden är präglad av beundran för en ovanligt gedigen man och av tacksamhet för ståtlig fosterländsk gärning".

Löfgren var från början ledamot i Luftskyddsförbundets arbetsutskott, då som major. Han var även redaktör och ansvarig utgivare för Flyglarm innan han blev förbundets chef, vilket han var fram till sin död 1944.

 

   

 

Olof Enwall, Generalsekreterare Riksluftskyddsförbundet

1 juli 1944 tillträdde Riksluftskyddsförbundets nyvalde generalsekreterare sin befattning. Major Olof Enwall började som officer vid förutvarande Västmanlands regemente varifrån han 1928, i samband med regementsindragningarna, erhöll transport till Upplands regemente där han verkat på aktiv stat till överföringen på reservstat detta år.
Enwall har genomgått innfanteriskjutskolan varefter han bland annat tjänstgjort som lärare på tunga vapen. Dessutom är han utexaminerad gymnastiklärare och regementsintendent.
Enwall har under de senaste åren varit sysselsatt med frivillig utbildning dels inom gamla landstormsförbundet, dels inom den nyorganiserade frivilliga befälsutbildningen.
Under juni 1944 deltog Enwall i riksförbundets kursverksamhet på Malmköping och är nu förordnad som lägerchef vid de kommande kurserna. Han har gjort sig känd som en vaken, intelligent och sympatisk person med gott omdöme, organisationsförmåga och påtaglig samarbetsvilja i förening med ett auktoritativt uppträdande som säkerligen gör honom väl lämpad för den mycket krävande tjänsten som generalsekreterare vid Riksluftskyddsförbundet, Sveriges största ideella folkrörelse. (G.Lindsrtröm, Flyglarm 7 1944)

 
Foto: Flyglarm

 

   

Kurt Ek,
Generalsekreterare Civilförsvarsförbundet 1946-1974

Kurt Ek hade en bakgrund som advokat samt som officer vid trängen innan han kom till Civilförsvarsförbundet där han först blev tillförordnad generalsekreterare 1946. Han var enligt dåvarande informationschefen och sedemera efterträdaren Magnus Pereswetoff-Morath "en noggrann och klok chef, mycket mån om förbundet" och som "skötte förbundet med skicklighet och oväld".

Efter att han lämnat sin post som generalsekreterare fortsatte Ek som redaktör för Civilförsvarsförbundets tidskrift Civilt Försvar.

  Foto: Civilförsvarsförbundet

 

 


Foto:
Civila Försvarstidningen


 

Magnus Pereswetoff -Morath,
Generalsekreterare Civilförsvarsförbundet
1974-1982

Magnus Morath, med bakgrund som officer i Linköping under Andra världskriget, fick ett par år efter Krigshögskolan tjänsten som militärassistent vid länsstyrelsen i Linköping och därmed nära kontakt med civilförsvaret. Han kom efter några år att tjänstgöra i civilförsvarsmyndigheter, både centralt och regionalt och 1966 erbjöds han befattningen som informationschef i Sveriges civilförsvarsförbund. Efter tillträdet som kanslichef och generalsekreterare i Civilförsvarförbundet 1974 ledde han detsamma "under många och ofta svåra år" skrev hans efterträdare, Karl-Gunnar Bäck i Civila försvarstidningen. ”Att segla i medvind är ingen konst – det är motvinden som sorterar människorna”.

Bäck summerade Moraths som person med: ”Det är den omutbara hederligheten, osjälviskheten och förmågan att alltid hålla flaggan uppe. Den stora uppskattning och vänlighet, som överallt vid resor i landet mött oss då Magnus namn kommit på tal, säger mer än många högtidstal. ”Vi kommer alla att sakna Magnus Morath – vår applåd blir lika lång som den avskedssalut som unisomt gavs honom vid riksstämman i Karlskrona”.

Efter tiden som kanslichef och generalsekreterare i Civilförsvarsförbundet ställde Magnus upp som sekreterare i Rikskommittén för självskydd fram till 1 juli 1986.

 

Som generalsekreterare höll sig Magnus Morath i gott trim. Biden är från Lidingöloppet 1981 när han var 60 år och han genomförde därefter loppet ytterligare sju år.
Foto: Bo A.Olson

 

     

Carl-Gunnar Bäck
Generalsekreterare i Civilförsvarsförbundet

Bäcks enda anknytning till försvaret var som värnpliktig ordonnans under beredskapstiden. Han hade en lång bana som dagstidningsjournalist bakom sig när han tillträdde som redaktör för Civilförsvarsförbundets tidskrift. Med stort stöd, både av Civilförsvarsstyrelsen och hela kanslipersonalen, övertog Bäck rollen som generalsekreterare efter Magnus Pereswetoff-Morath.

Bäck blev snart känd som en kontroversiell person som "vågade sticka ut hakan" i alla riktningar. Bäck blev, med sin entusiasmerande utstrålning och sin tordönsstämma, närmast en "väckelsepredikant" som fick en ganska sovande frivilligrörelse att uträtta stordåd och växa starkt som den inte tidigare gjort sedan Andra världskriget.

 

 

 
Foto: Civil

 

Mats Ekeblom
Generalsekreterare i Civilförsvarsförbundet

Ekeblom hade en bakgrund som stabsofficer men också som frivillig inom Civilförsvarsförbundet. Han är därmed den enda generalsekreterare som är hämtad ur den egna frivilligrörelsen.

Medveten om de ideellt arbetandes förutsättningar kunde han tala "fotfolkets språk" och uppskattades ute i landet, speciellt som han ville öka lokalföreningarnas ansvar över befintliga resurser.

   

 

   

Anders M. Johansson
Civilförsvarsförbundets generalsekreterare sedan

Anders M.Johansson, Civilförsvarsförbundets nuvarande generalsekreterare är också den som hållit ut i särklass längst på sin post. Jag tänkte inte gå in djupare på någon presentation av en sittande chef, men tänkte ändå förmedla en liten oförarglig anekdot som jag hörde på en "Idébank" under en ålandskryssning arrangerad av Täby civilförsvarsförening, kort efter hans tillträde.

Anders M. hade precis hållit ett inledningstal i balsalen och bredvid mig stod en konfunderad frivillig och lyssnade. Efter talet undrade densamme:

"Vad gör HAN här?"
"Anders är ju förbundets nye generalsekreterare" upplystes han om.
"Å sjutton! Han var tidigare chef inom Solna stad där jag jobbar och när han slutade gav vi honom en cykel som avskedspresent. Se´n satt vi honom på cykeln och skickade hem honom. Efter det firade vi med kaffe och tårta..."

Ingen kan klandra Anders M. för att vara blygsam av sig. För en hel del år sedan hörde jag från en kollega på UD att Anders M. skrivit och bett om Utrikesdepartementets hjälp med att få FNs dåvarande generalsekreterare Kofi Annan att bevista civilförsvarsförbundets riksstämma. Huruvida denna förfrågan framfördes till vedebörande förtäljer inte historien, men någon Kofi Annan kom i vilket fall aldrig till sagda stämma.

 
Foto: Håkan Flank,
tidningen Civil
 

 

Generaldirektörer och myndighetsfolk

   

Alvar Zetterquist, Luftskyddsinspektionen

Alvar Fredrik Zetterquist var luftskyddsinspektör och blev chef för den statliga myndigheten Luftskyddsinspektionen när den bildades 1 juli 1937 och fram till 1940.

Zetterquist var jurist med bakgrund som bland annat reservofficer. Han var också sakkunnig i både finans- och justitiedepartementen samt hade uppgifter inom polisväsendet, bland annat chef för Kriminalpolisen.

Foto: Polismyndigheten

 

 


Foto: Flyglarm
 

Gunnar Jonsson, Luftskyddsinspektionen

1 september 1940 tillträdde överstelöjtnanten i Väg och vattenbyggnadskåren, Gunnar Jonsson, som ny luftskyddsinspektör. Han var närmast tidigare chef för statens arbetsmarknadskommissions tekniska byrå.

"Den nye inspektören är genom sin tidigare verksamhet en i praktiska saker synnerligen erfaren man" hette det i tidskriften Flyglarm som också berättde att "Den nye luftskyddsinspektören kommer att finna Riksluftskyddsförbundet berett till ett lojalt samarbete i strävan att nå det gemensamma målet, nämligen att giva vårt land och vårt folk ett så betryggande civilt luftskydd som omständigheterna medgiva".

     

 

 

Åke Natt och Dag
Civilförsvarsstyrelsens generaldirektör 1944-1948

Åke Knutsson Natt och Dag utsågs till Civilförsvarsstyrelsens förste chef. Han var jurist och hade tidigare bland annat varit sakkunnig i Handelsdepartementet, ordförande för sakkunniga för arbetsmarknadens försvarsberedskap, tjänstgjort vid Stockholms rådhusrätt samt i pensionsstyrelsen och försäkringsrådet. Dessutom hade han varit sekreterare i statens organisationsnämnd och hos 1935 års lotsverkssakkunniga.

Tack vare sitt ordförandeskap för 1941 års hemortsförsvarssakunniga kunde han bygga sina uppgifter som civilförsvarets chef på omfattande studier av hemortsförsvarets problem.

"Även om generaldirektör Natt och Dag ej i det praktiska livet sysslat med vad vi för tydlighetens skull kalla luftskydd och utrymning m.m. besitter han dock sådana teoretiska kunskaper och organisatorisk inblick i civilförsvarets problem att han bör äga stora förutsättningar att lösa sin nyskapande chefsuppgift. Att viljan härtill ej saknas är vissst. Från riksluftskyddets håll hälsar jag honom därför hjärtligt välkommen till den ledarepost som för hemskyddets verksamhet är så betydelsefull", skrev generalmajor Lindström i civilförsvarets tidskrift Flyglarm 1944.

   
Foto: Riksarkivet
 

 

 

Åke Sundelin
Civilförsvarsstyrelsens generaldirektör 1948-1975

Sundelin utmärkte sig speciellt för att ta atombombshotet på största allvar. Det var hans "bestämda uppfattning" att Sverige kunde överleva ett atomkrig men han konstaterade att "vi måste vara beredda att vidta kraftfulla och i många fall kostnadskrävande åtgärder".

Under Sundelins tid påbörjades byggandet av atombombsäkra skyddsrum som komplement till utrymningsstrategierna.

Sundelin var även en förespråkare för ökat kvinnligt engagemang inom civilförsvaret.

Foto:
Tidskrift för Sveriges civilförsvar

     

 

 
 

Gunnar Gustafsson
Civilförsvarsstyrelsens generaldirektör 1975-96

En obyråkratisk byråkrat med både humor och hårda nypor som kom att betyda mycket för civilförsvarets fredstida inriktning liksom samarbetet mellan myndigheten och frivilligrörelsen

Foto: Civilförsvarsstyrelsen

Läs mer om
Gunnar Gustafsson här


 

 

   

Ivar Müller Civilförsvarsstyrelsen

Müller var tjänstemannen som fick det obekväma uppdraget att organisera den så kallade baltutämningen från Sverige till Sovjetunionen 1945. Han var en försynt man, respekterad av sina kollegor och tjänstgjorde som chef för Civilförsvarsstyrelsens administrativa byrå fram till mitten av 1970-talet.
Foto: Civilförsvarsstyrelsen

   

 

   

Sune Lundquist Civilförsvarsstyrelsen

En av myndighetens färgstarkaste byråchefer under slutet av 40-talet och början av 50-talet. Dessutom författare till en mängd populära detektivromaner under pseudonymen Vic Sunesson.

Läs mer om Sune Lundquist här

 

 

 

 

Bengt Gustafsson,
byråchef och överbefälhavare

Civilförsvaret rekryterade under 1960- och 70talet ett flertal militärer på väg uppåt i karriären. En av dessa, kaptenen vid arméstaben Sten Bengt Gustaf Gustafsson från Hästveda i Skåne, arbetade 1970-73 som byråchef vid Civilförsvarsstyrelsen och ledde då framtagandet av civilförsvarets "Organisation 80".

Bengt Gustafsson blev sedemera rikskändis när han 1986 utnämndes till general och tillträdde som krigsmaktens överbefälhavare.

   


Foto:
Civilförsvarsstyrelsen

 

 

 

Sidan publcerad 2013.12.25
Sidan kompletterad 2014.01.10