1940


Adolf Hitler
Foto: Bundesarchiv, Tyskland
 

 

I april 1940 invaderade Hitlers armé Danmark och Norge och månaden efter Nederländerna, Belgien och Luxemburg.

10 juni förklarade Italien, som en av axelmakterna, krig mot Storbritannien och 14 juni intog tyska trupper Paris. De hade nu även nått fram till Engelska kanalen och 8 augusti inleddes Slaget om Storbritannien.

Hitlers tal
30 januari 1940
Lyssna här!

  Churchills berömda tal till nationen 4 juni 1940
Lyssna här!
 

Winston Churchill
Foto: Imperial War Museum


 

Mussolinis krigsförklaring mot Storbritannien i Rom 10 juni 1940
Lyssna här!

 

Fascistledaren och Italiens premiärminister
Benito Mussolini "Il Duce"
Foto: Bundesarchiv, Tyskland

 

HEMMAFRONTEN 1940

"Hemmafronten - åren som frigjorde kvinnan"
var titeln på ett häfte sammanställt om beredskapsåren av Hans Janstad och Lars-Olof Georgsson i samarbete med Civilförsvarsförbundets Länskvinnokommitté i Malmö 1980.

Författarna påpekar att det så här i efterhand är lätt att konstatera att det "i skuggan av det fruktansvärda kriget skedde en revolution på hemmaplan" och att krigets alla vedermödor faktiskt påskyndade kvinnans frigörelse.

Och visst var det väl så; när så gott som alla män låg inkallade var det kvinnor som ryckte in och med bravur bankade ett stort hål i tidigare fantasier att "det här är karlagöra"

Även tonåringar som ännu inte uppnått värnpliktsåldern drog sitt strå till stacken. Till exempel scouter som åtog sig uppdrag som ordonnanser och andra ungdomar som ryckte in och hjälpte till inom det frivilliga hemskyddet.

Inte minst var en pålitlig hemmafront ett stort psykologiskt stöd för alla fäder, bröder och makar som befann sig "i lumpen" långt hemifrån någonstans i Sverige.

 

 

 

Ransoneringstiden

Importen av de flesta varor hade upphört och även bristen på i Sverige producerat livsmedel, kläder, skor mm hade börjat kännas av vilket föreledde ransonering. Mer om ransoneringen HÄR

 

 

Svensk enkronassedel ("ko-tia") från 1914.
Sedeln hittad i redaktörens farmors efterlämnade gömmor
Foto: Bo A.Olson

 


Del av de upphittade 50-talssedlarna
Foto: Myntkabinettet

 

Ko-tior och hemliga beredskapssedlar

1938, när det ansågs sannolikt att Sverige skulle stängas av på grund av ett nytt storkrig i Europa, vidtog Sveriges Riksbank åtgärder för att säkra landets penningflöde. Man insåg bland annat att det skulle bli problem med tillgången på silver för mynten och beslutade därför att liksom under Första världskriget trycka sedlar med valören 1 krona. Således trycktes 1-kronassedlar för åren 1938-40 på ljusgrönt papper.

Under "Kalla kriget", i början av 1950-talet, lät Riksbanken ännu en gång trycka 124 miljoner "beredskapssedlar" till ett sammanlagt värde av 4,3 miljarder kronor. Dessa sedlar trycktes 1951 i stor hemlighet i England med hjälp av plåtar levererade från Sverige till London med kurir. De tryckta sedlarna lagrades sedan i Sverige i hemliga förråd.

50-talssedlarnas utseende avvek helt från de ordinarie sedlarnas använda i Sverige och motiven på dem visade kända svenskar som till exempel Carl von Linné. Det spekuleras idag i att avsikten med beredskapssedlarna var att de skulle användas som betalningsmedel i internationell handel vid en ockupation eller att de eventuellt skulle finansiera en svensk motståndsrörelse.

Sedlarna kom dock aldrig att användas. Världsläget förändrades och i början av 1980-talet ansåg man att de hemliga beredskapssedlarna inte längre skulle behövas och de brändes 1982. Av en tillfällighet hittades dock senare vid Riksbanken en liten tygsäck innehållande 3000 sedlar, tusen var i valörerna 100, 10 och 5 kronor.

Källor bland annat Myntkabinettet

 


Sedlar i beredskap
-Sveriges pengar i kristider

Berättelsen om sedlarna ingen fick se, av Magnus Widell och Ian Wiséhn

(Säljs av Kungl. Myntkabinettet)

 

 

Mörkläggningen

Som liten pojk i början av fyrtiotalet bodde jag hos mina farföräldrar på Hjorthagshöjden i Stockholm. Stadsdelen var ett strategiskt mål för eventuella bombanfall, belägen mitt emellan Värtahamnen samt el- och gasverken.

Ett av mina första bestående minnen var ljusstrålarna i skyn letande efter fientligt flyg.

När flyglarmet gått och jag satt vid sovrumsfönstret, lättande försiktigt på mörkläggningsgardinen, så kunde man se ut över Lidingön på andra sidan Lilla Värtan. Smala, vita ljusstrålar vandrade kors och tvärs över himlen i sitt sökande efter flygplan.

Min faster berättade att där borta någonstans fanns pappa, närmare bestämt högst upp i ett luftvärnstorn på Elfvikslandet.

Mitt andra minne från den tiden var när jag i mörkret följde med min faster, som var frivillig hemskyddare, längs Dianavägen och kontrollerade om någon bröt mot mörkläggningen. Kom det bara så mycket som en liten springa ljus från ett fönster uppsöktes vederbörande lägenhet och innehavaren beordrades justera sin svarta rullgardin eller släcka all belysning.

Mitt tredje minne är när jag, nu nästan sex år gammal, såg min farmor vid fönstret och med tårar i ögonen pekande ut över Värtan och på alla flaggor i olika färger och mönster som vajade på Lidingön.

Jag förstod inte riktigt innebörden då men kriget i Europa var slut, pappa skulle äntligen komma hem, och den läskiga svarta rullgardinen som alltid trillade ner när man rörde den, kunde slängas i soptunnan.

Ur "Dom kallade mej Knallis - en stockholmspojks berättelser"

 

Produktionen av mörkläggningsmateriel
gick i högvarv 1940

 

Mörkerskydd av fordon

Luftskyddsinspektionen kom tillsammans med Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ut med anvisningar gällande fordonens mörkläggning. Ändamålet var att förhindra fientliga flygare att under mörker upptäcka fordon och därigenom trafikleder o.d.

T.v: Exempel på markering av bils yttersta delar; på ljuslackerade vagnar "böra ytorna mellan de vita fälten målas svarta."

T.h: Avskärmning av främre lyktor så att "ljus genomsläppes bara genom en mindre öppning"

 

Tåg, spårvagnar och bussar måste också ha de vita banden och avskärmade lyktor vid mörkerkörning

Hemskyddarnas uppgift var, förutom att kontrollera eventuellt ljus från fönster, även att se till att fordonens mörkläggning höll måtten.

 

 

Många bilister målade helt enkelt större delen av strålkastarna svarta med bara en liten glugg för ljuset.

Det gällde att köra långsamt

Det fanns visserligen speciella avskärmningar även för cykellyktor, men många cyklister valde ändå att tillverka sina egna, till exempel en pappstrut

 

 

Älvsborgs länsförbund för civilt luftskydd dokumenterade i en skrift tal hållna på Luftskyddets dag i Trollhättan 17 november, Mellerud 24 november och Åmål 30 november 1940.

Temat var "Svensk försvarsvilja - en folkrörelse".

Frågan: "Är du beredd att göra din insats i hemskyddet" ställdes. "Låt icke Din försummelse att skaffa Dig hemskyddsutbildning bli orsak till en katastrof för Dig själv och Dina närmaste, för Ditt hem och Din hemort" löd uppmaningen, samt slutklämmen var: "Din hemskyddsutbildning MÅSTE vara klar, INNAN bomberna börjar falla. Då gäller det att handla - utan förvirring - metodiskt och snabbt."

Talen var ämnade att rekrytera frivilliga och här är några eggande meningar ur talen :

"Frivillighet - ej tvång - bör vara parollen för vårt luftskydd" och "Utbildad luftskyddspersonal faller inte som bomber från himlen" samt "När det haglar brandbomber får ingen stå rådvill."

Skriften finansierades genom annonser, bland annat Wäfveribolaget i Borås som tyckte att husbrandvakterna skulle vara utrustade med sanforiserade overaller.

Skriften innehöll sektionen: "Luftskydd - från vind till källare" där det beskrevs hur man skulle gardera sig för alla eventualiteter hemikring.

Mer om detta HÄR

 

 

 

 

Bromma Luftskyddsförening en av de mest aktiva

Bromma Luftskyddsförening bildades våren 1938 och var snabbt landets största luftskyddsförening med 14 000 medlemmar 16 juli 1940.
Den dagen arrangerade Brommaföreningen en stor övningsuppvisning vid Stora Mossens idrottsplats med omkring 4000 deltagande hemskyddare och en åskådarskara som uppskattades till omkring 10 000 personer.
"Övningsuppvisningar av detta slag hava en given uppgift att fylla. De hava visat sig kunna popularisera luftskyddet. Att så var fallet i Bromma 16 juni behövde ingen närvarande betvivla, då man hörde de bifallsapplåder, som hälsade övningarna och dess ledare", rapporterades i Riksluftskyddsförbundets tidskrift "Flyglarm" Nr 6, 1940