Civilförsvaret och Riksluftskyddsförbundet

Från försvarsförening till humanitärt förebyggande organisation


Föreningen Stockholms Fasta Försvar inledde sin verksamhet redan 1902 med syftet "främjandet av Stockholms försvar". Till en början var det främst fråga om att skapa provisoriska befästningar åt land- och sjösidorna men med flygets ökade betydelse inom hotbilden mot vårt land övergick föreningen till att stödja luftvärnet och anskaffade bland annat Sveriges första tidsenliga luftvärnsbatteri. Föreningen stödde även luftbevakningen "på ett synnerligen effektivt sätt" om man får tro densamma.

En statlig luftförsvarsutredning tillsattes 1928 och arbetade fram till 1931. Utredningen föreslog en luftförsvarsorganisation inordnad under det militära försvaret, men fick tummen ner i Riksdagen, främst av kostnadsskäl.

Åren 1936-37 koncentrerades Föreningens verksamhet på "det civila luftskyddets ordnande och genomförande i Stockholm". Dess ordförande, överståthållaren Torsten Nothin valde att inte vänta på bildandet av det statliga civilförsvaret utan tog själv initiativet att bilda en riksorganisation för det civila luftskyddet. Sveriges centralförbund för civilt luftskydd (Riksluftskyddsförbundet), som idag går under namnet Sveriges civilförsvarsförbund (Civilförsvarsförbundet), bildades således vid ett möte 30 januari 1937 i överståthållarämbetets sammanträdesrum dit Nothin bland andra inbjudit samtliga av Sveriges landshövdingar.
Förbundets arbete skulle vara "till sin natur humanitärt förebyggande"

 

 


Nr 1, 1937 av Riksluftskyddsförbundets tidskrift Flyglarm

Lagen om civilt luftskydd, Luftskyddsinspektionen och Luftskyddsförbundet

1 juli 1937 trädde Lagen om civilt luftskydd i kraft och "av 1937 års riksdag ha betydande anslag till organisation av och åtgärder för skapandet av ett civilt luftskydd beslutats" hette det i en Anmälan i Luftskyddsförbundets tidskrift "Flyglarm" Nr 1/1937.

"Frivilliga krafters medverkan är emellertid erforderlig för att luftskyddet skall kunna bli effektivt. Det frivilliga arbetet i luftskyddets tjänst gäller dels organisation och utbildning av luftskyddspersonal, dels upplysningsverksamhet. Luftskyddsföreningar måste bildas och dessa sammanslutas i en riksorganisation. En sådan - Sveriges centralförbund för civilt luftskydd (Luftskyddsförbundet) - har tillkommit. Förbundet arbetar i huvudsak efter riktlinjer och anvisningar, meddelade av det statliga centralorganet för planläggningen av det civila luftskyddet, Luftskyddsinspektionen, - en borgen alltså för att förbundets verksamhet utövas i enlighet med statsmakternas intentioner. (Källa: Flyglarm Nr 1 1937)

 

Medlemsantalet fortsatte nedåt från de stora mängderna under krigsåren och sjönk 1969 under 50 000. Under 70-talet planade medlemsantalet ut runt 10 000 för att sedan, till följd av en målmedveten satsning på fredstida kriser, åter visa en stigande trend.

Fram till 1960-talet var Civilförsvarsförbundets verksamhet begränsad till stöd åt det statliga civilförsvaret. 1963 skedde dock en förändring då verksamhetsområdet vidgades till hela det civila försvaret. Förändringen innebar bland annat att "Civilförsvar" i tidskriftens namn ändrades till "Civilt Försvar" för att innefatta även ekonomiskt och psykologiskt försvar.

 

I mitten av 1980 talet fick Civilförsvarsförbundet ett extra lyft genom Hemskyddsorganisationen och medlemsantalet steg avsevärt.

 

Sidan kompletterad 121224