Bättre väl förberedd än misslyckad semester
Text och bilder: Bo A.Olson


   

För en tid sedan kom en bekant hem från en populär semesterort i Asien med en jobbig denguefeber i kroppen. Ungefär samtidigt fick redaktionen ett akut nödrop från en resenär i Sydafrika vars kontokort länsats genom fiffel med en bankomat. Bara några exempel från senaste månaden.

Naturligtvis är det katastrofalt för de som drabbas och kanske fått semestern ruinerad eller till och med fysiska men för en lång tid framöver. Men, handen på hjärtat; måste vi inte skylla oss själva då de flesta olägenheter kan undvikas bara man är rätt förberedd.

Här några tips för en säkrare utlandsresa. Artikeln vänder sig främst till de som reser på egen hand utan reseledare att vända sig till, samt resenärer till platser en bit vid sidan av allfartsvägen.

   

 

 


 

Före resan        

Ta reda på så mycket du kan om resmålet. Viktigt är att känna till landets kultur och traditioner för att inte hamna i pinsamma om inte rent av fientliga situationer.

Mycket information finns att hämta genom Internet och en del förlag säljer digitala kapitel ur reselitteratur så man inte behöver dra med sig hela böcker. Praktiskt och ekonomiskt.

Länder och/eller regioner som Utrikesdepartementet anser bör undvikas finns HÄR. Frågor och svar om UDs avrådan finns HÄR liksom allmän reseinformation om länderna samt en lista på svenska ambassader och konsulat runt om i världen.

       

 

 

Pass och viseringar

Giltigt pass är en förutsättning för de flesta länder. I regel måste giltighetstiden räcka flera månader efter inresan och det ska finnas tillräckligt med sidor för eventuella viseringar.
Passet får inte vara trasigt och ser det lite ömtåligt ut redan innan resan är det ganska troligt att immigrationsmaskineriet tuggar upp det under resans gång.
Tänk på att det nuförtiden kan ta lite tid att skaffa sig svenskt pass.

Inom Schengenområdet i Europa räcker det med att ha ett Internationellt ID-kort vilket även det beställs genom passexpeditionen.

Svenska medborgare är visumbefriade i många länder och får i regel passet visumstämplat vid ankomst. Ett flertal länder kräver dock att visum skaffas före ankomsten. Numera går det att beställa elektroniskt visum till ett flertal länder. Ta reda på förhållandet genom respektive lands beskickning i Sverige.

     

  Tänk på att vissa länder kan ligga i en konflikt med varandra och att en visumstämpel i passet därmed kan vålla problem, även om det är mindre troligt idag än för något decennium sedan.      

 

Försäkring

I andra EU-länder gäller i princip samma regler som i Sverige om man blir sjuk eller skadas. Man måste dock ha med sig Europeiska sjukförsäkringskortet från Försäkringskassan för att visa att man är försäkrad i Sverige. Man behöver då, som i Sverige, bara betala patientavgiften men observera att denna försäkring inte gäller privat vård och inte speciell hemtransport. Försäkringen gäller inte heller förseningar, bagage mm.

Om man tvingas uppsöka privat sjukvård och därmed betala själv så måste alla kvitton sparas tillsammans med ett läkarintyg.

För resa utanför EU, med undantag av Australien, måste man själv skaffa försäkring. De flesta hemförsäkringar har 45 dagars reseskydd inkluderat vilket även täcker hemtransport vid allvarlig sjukdom eller olycksfall.

Är man borta längre än 45 dagar krävs en tilläggsförsäkring. Den kan även utformas efter resenärens behov och inkludera speciellt skydd för 70+, gravida och speciella aktiviteter som "extrem" skidåkning, bergsklättring, djuphavsdykning mm.

       

  Många resenärer köper en tilläggsförsäkring i onödan.
En studie av egna hemförsäkringen kan spara pengar.
     

 

 

Vaccinationer

Man bör se över sitt grundskydd innan man reser utomlands. De flesta svenskar har ett bra skydd sedan barndomen men en del kanske behöver kompletteras. Även för resor inom Europa bör man till exempel ha uppdaterat skydd mot stelkramp.

Reser man längre bort bör man alltid ta kontakt med en vaccinationscentral för att etablera vilka speciella skydd som är lämpliga för regionen. I en del fall, om man till exempel rest genom riskområden med gula febern, kan man vägras inresa i nästa land om man inte kan visa upp giltigt dokument.

Främst för resenärer till Afrika, Asien och Sydamerika bör vaccineringsprocessen påbörjas i god tid. Personligen sätter jag igång ca två månader innan avresan, dels för att det ibland behövs flera doser och dels för att se om jag får några reaktioner.

     

  Vaccinationscentralerna kan ge besked om vilket skydd som behövs i de länder man ska resa till och ännu smidigare är att besöka till exempel vaccinationsguiden på nätet.      

 

   

Malaria

Man kan när detta skrivs ännu inte vaccinera sig mot malaria utan erbjuds profylax i tablettform. Var noga med att ta föreskriven dos under hela resan samt påbörja och avsluta den enligt instruktioner.

Profylax kan ge ett bra skydd i de flesta fall om föreskrifterna följs men det är inte hundraprocentigt. Observera att även om "malariamyggen" är mest aktiv från skymning till gryning så finns mygg som kan överföra annan smitta (tex. denguefeber) även dagtid.

   

  Enda garanterade skyddet mot smitta är att inte bli myggbiten. Täck därför i riskområden kroppen i möjligaste mån med kläder (långa ärmar, byxben osv) och applicera effektivt myggmedel på exponerad hud. Använd impregnerat myggnät över sängen, se till att det är helt och instoppat under madrassen samt undvik att i sömnen beröra nätet med oskyddad hud.      

 

 

På väg till destinationen      

 

 

 

Vädret

Givetvis ska man ha tagit reda på vädret dit resan går. Orkaner över Atlanten och Västindien kan vara rent livsfarliga liksom cykloner och tyfoner i Asien. Det finns bra lokala vädersajter i många länder samt även för globala prognoser.

Det är inte helt kul att kliva på flygbussen vid minus femton grader och av planet några timmar senare vid plus trettiofem. Förslagsvis kan en kompis följa med och hämta/lämna ytterrocken och annat värmande vid bussen och om inte annat så finns det ofta förvaringautrymmen i anslutning till avgångahallen.

 

   

Bagage

Man bör alltid ha packat sitt bagage själv och sedan ha hållit ögonen på det tills det är incheckat (speciellt viktigt inför hemresan). Det händer faktiskt att mindre nogräknade personer stoppar in något olagligt som kan orsaka onödiga förseningar i händerna på tull- och säkerhetspersonal och till och med arrestering om smuggelgodset är tillräckligt allvarligt.

       

 

Personligen bär jag gärna mitt bagage på ryggen. Alltid praktiskt att ha båda händerna fria och dessutom slippa irriterande "porters" för de få meters bärande det rör sig om på hotell eller flygplatser. Man har också bättre koll på sina tillhörigheter.
Färdas man huvudsakligen i stadsmiljö kan det dock vara bekvämt med tyngre bagaget på hjul.

     

 


Konfiskerade prylar som varning för resenärer.
Lima flygplats, Peru

 

Säkerhetskontrollen på många internationella flygplatser är rigorös medan ganska slapp på andra. Man bör räkna med att allt "kontraband" i handbaggaget beslagtas vilket inte bara inkluderar spetsiga föremål utan även vätskor, pulver och krämer.

Observera att nitiska kontrollanter beslagtar till exempel en tub tandkräm med det mesta av innehållet utklämt. Det är mängden på förpackningen som gäller. Ibland verkar det som om reglerna bestäms av respektive kontrollant så packa allt tveksamt i incheckat bagage.

Kontrollera med flygbolaget vad som gäller.

 

 

 

 

  Speciellt vid längre flygningar bör man försöka röra på sig för att minska risken för eventuell blodpropp. Promenera en sväng i gången lite då och då och genomför däremellan enkla gymnastiska övningar sittande i flygstolen. En del flygbolag ger tips som man ofta hittar i fickan framför flygstolen.    

 

       
  Framme på destinationen    
   

På hotellet

Bor du på hotell så lägg först märke till nödutgångar och se till att de fungerar. Nödutgångar kan ibland vara mer eller mindre tillfälligt blockerade på ena eller andra sidan. Testa, men försiktigt så inte larmet slår på.

Om brandlarmet ljuder så använd ALDRIG hissen för utrymning. Ritningar med utrymningsvägar finns nästan alltid upphängda på insidan av respektive rumsdörr.

Notera även befintlig släckutrustning som brukar finnas väl synlig. Många hotell har i varje korridor handbrandsläckare av varierande standard och för olika typer av brand. Pulversläckaren är lämplig för de flesta bränder.

Speciellt enklare hotell kan sakna brandvarnare i rummen men det finns bra resebrandvarnare i handeln, en del som man fäster på rumsdörren och då även fungerar som inbrottslarm.

 

 

 

 

 

 

Sol och bad

Ofta är badstränder för turister säkra och många har badvakter dagtid. Om det finns risk för undervattenströmmar är det i regel markerat med skyltar. Man ska som hemma alltid ta reda på lokala förhållanden innan man ger sig ut i vattnet utanför designerade badstränder och aldrig ensam.

Solkrämer finns att köpa på de flesta turistorter men man bör se till att de är äkta vara och inte har passerat utgångsdatum.

   
   

 

Att ha något på fötterna när man går på botten är aldrig helt fel, speciellt i sydliga farvatten där lösa koraller och andra skarpa föremål lätt kan förstöra en semester. Snorklar man länge är en t-shirt att rekommendera mot solbränna, speciellt första dagarna.      

 

   
   

Respekt och sunt förnuft

Svenska medier brukar gotta sig i diverse terrordåd utomlands vilket avskräcker många från att besöka fantastiska platser. Turister har faktiskt varit måltavlor för olika terrordåd men man ska vara medveten om att trafiken kräver fler dödsfall och skadade än terrorister vilket inte hindrar att man bör vara allmänt försiktig utan att låta onödig oro spoliera vistelsen.

Man ska alltid visa respekt för landets kultur, religion, kungahus och annat för befolkningen hedervärt, oavsett vad man själv tycker om det. I Thailand kan man till exempel dömas till fängelse om man spottar på ett mynt med kungens bild.

I många länder visas betydligt mer hänsyn och respekt inför äldre personer och krav på kvinnors klädsel och agerande kan vara svåra att acceptera för västerländaka besökare.

Tänk också på att man i en del länder inte bör visa sin homosexualitet öppet då detta kan innebära stor risk eller till och med arrestering.

 


  Man bör alltid vara extra påläst vad gäller lokala kulturella och religiösa
förhållanden samt lita på sitt sunda förnuft och sedan agera därefter.
   

 

 

Pengar och värdesaker

Givetvis ska man inte blänka med dyrbara saker i fattiga områden. Ha bara de pengar du behöver på dig och resten i säkert förvar på hotellet. Samma gäller passet så jag har alltid med mig en fotokopia av passets info- och visumsida medan originalet ligger i hotellets säkerhetsskåp.

Ibland kan det vara långt mellan bankomaterna och ännu oftare är det bara "cash only" som gäller. Det kan bli en stadig bunt sedlar i fickan då växel ofta "inte kan ges" vid transaktioner på till exempel marknadsplatser och i enklare butiker.

Nu för tiden används fortfarande resechecker ibland men var medveten att om de blir fuktiga (regn eller svett) så framträder en stämpel som gör dem ogiltiga och måste bytas ut.

Vanligare är att man använder kreditkort och tar kontanter från "hål i väggen". Precis som här hemma lämnar man inte ifrån sig kortet då risken för kopiering kan vara stor och man använder bankomater som ser intakta ut. Se till att den inte är riggad eller att uttaget uppmärksammas av folk runtikring. En valig metod i flera länder är att något stuckits in i kortläsaren och när man har problem rusar en person fram för att hjälpa till...


  Förvara kreditkort, kontanter och annat värdefullt i en ficka, gärna vattentät, som du hänger runt halsen. Ha den osynlig innanför skjortan och så att den inte faller till marken om bandet går (eller klipps) av.

Jag har själv rest världen över i ett halvt sekel och aldrig blivit rånad. Delvis kanske det beror på tur men främst på hyfsad vaksamhet utan att därför ha varit paranoid. Selektivt val av umgänge, undvikande av suspekta miljöer, samt aldrig rumlande runt i skumrasket överförfriskad har säkert bidragit.

Däremot har jag åtskilliga gånger utsatts för försök till lurendrejerier så räkna med att förr eller senare råka ut för att bli lurad. Det är aldrig lönt att riskera liv och lem utan något man måste svälja och en erfarenhet rikare.

Prutning hör till vardagsrutinerna i många länder och måste göras innan varan bytt händer. En överenskommelse ska kännas bra både för den som säljer och köper. Mycket sällan kan man få upprättelse i efterhand, även om man skulle få tag i den man gjort affär med.

"Presenter", för det mesta i form av ett paket cigaretter eller några sedlar, är i många länder enda sättet att få något vettigt utfört i tid. Denna "vardagskorruption" är för oss svenskar ganska främmande men det gäller att svälja betänkligheterna och man vänjer sig snart...

 

 

 

Mat

En av varje resas höjdpunkter är för min del att pröva på lokala läckerheter. Ett grundkrav är att de är ordentligt tillagade. Magsjuka behöver inte betyda att maten varit dålig men i andra länder frodas bakterier som är naturliga för lokalbefolkningen men som vi västerlänningar är ovana vid.

Prövar man inte på lokala utbudet från städernas gatustånd har man helt klart missat något kulinariskt intressant. Dessutom betydligt billigare än i restauranger.

En förutsättning vid alla matställen är att de som tillagar den och miljön är någorlunda hygieniskt. Mat från gatustånd har orättvist fått dåligt rykte. Svenska förhållanden kanske inte förekommer men man kan lära sig mycket bara genom att observera hur innehavaren beter sig, hur renlig han eller hon verkar vara och hur väl genomstekt maten är. Man bör även bedöma råvaran som ofta ligger helt öppet.

Att "respektabla" matställen garanterar mindre magproblem än enklare syltor är en myt. Den värsta magsjuka jag någonsin drabbats av var faktiskt efter att ha besökt en Mc Donalds i Tswane, Sydafrika.


  Jag brukar själv inleda varje resa i tropiska länder med ett par dagar i ankomststaden innan jag ger mig ut på landsbygden. Då äter jag det mesta från gatustånden för att "acklimatiseras" men räknar med att åtminstone drabbas av diarré efter någon dag. Då värdesätter man rinnande vatten och en wc.    

 

 

Dryck

I Sverige är vi bortskämda med bra vattenkvalitet vilket dessvärre inte gäller många andra länder. Man ska alltid ta reda på om det lokala vattnet är drickbart och göra det från säkra källor då lokalbefolkningens syn på drickbart knske inte överensstämmer med svenska magar.

Även om man inte blir förgiftad så kan det ställa till en del magproblem så dricksvatten på flaska kan vara att föredra. Köper man vattnet från mindre butiker eller på gatan ska man noggrant studera att förseglingen inte är bruten. Det händer att tomflaskor återfylls med otillräckligt renat vatten.

Ger man sig ut på längre tiders vandringar i ödemarken kan medförda vattenflaskor bli otympliga så någon form av vattenrening behövs. Det finns klorbaserade vattenreningstabletter man löser upp och som ger ett hyfsat skydd, men jodrening är ännu mer effektiv.


Själv använder jag några droppar apoteksjod ämnat för munhygien som vattenrening (på inrådan av en kemiforskare och överlevnadsexpert). Smakar kanske inte så väldigt gott men jag har aldrig blivit sjuk av det. Dessutom behöver man inte släpa på en tandkrämstub.

   

Man bör aldrig ta sitt dricksvatten från stillastående samlingar. Rinnande vatten i bäckar och dylikt kan vara ok att använda men man bör alltid gå en bit uppströms för att se om något kadaver, rostigt bråte eller dylgt kan ha kontaminerat vattentäkten. Regnvatten är i regel rent, det vill säga om det fångas upp direkt ovanifrån och uppsamlingskärlen är rena.

   

 

Undvik om möjligt isbitar i drinkar då dessa kan ha gjorts av orent vatten. Undvik också tvättade grönsaker och frukt som inte kan skalas. När man efter en lång vandring erbjuds en drink och inte vill såra värden; välj te eller kaffe som kan smaka lite hursomhelst men som är garanterat välkokt.
Ta det försiktigt även med mjölkprodukter (tex glass, milkshakes) om de inte med säkerhet är pastöriserade.

   

 

Hygien

Renlighet är naturligtvis A och O när man är ute och reser. Ingen vill väl ha semestern spolierad av magproblem eller kanske något ännu värre. Men tänk på att den största faran kan härstamma från dig själv, precis som hemma.

Speciellt i tropikerna frodas bakterier och extra renlighet krävs efter toalettbesök och före måltider. Det är inte alltid man har tillgång till WC, tvål och rinnande vatten. Vid en bus-stop på landsbygden kan det begränsas till ett hål i marken och en ho med måttligt rent vatten som man spolar med en skopa. Toalettpapper hör till rariteterna.

Ger man sig ännu längre ut från civilisationen så kanske man måste nöja sig med att uträtta akuta ärenden i några buskar och kanske med några hyfsat stora löv att torka sig med.

Jag brukar själv alltid ha med mig lite svenskt toapapper. Har alltid haft användning för det då även medelmåttiga hotells utbud kan likna sandpapper.

 

  Ta med en liten plastflaska handsprit i bagaget eller antiseptiska våtservetter i engångspåsar (finns både perfymerade och operfymerade). Kolla datum så att de senare inte legat och torkat.    

    Undvik även att gå barfota i tropikernas vattenpölar. Gör man det ska fötterna tvättas så fort som möjligt för att undgå att mycket farliga masksorter ska ta sig in i kroppen den vägen.

 

   

Första hjälpen

Speciellt i tropikerna kan ett litet sår snabbt utvecklas till en svår infektion. Inte särkilt kul att lägga ner dyrbar semestertid på läkarbesök och antibiotikakurer så såret bör behandlas omgående.

Om man vandrar genom vattendrag ska man se till att kängorna har utanpåsnörning och att vattnet inte tar sig in över skaften. Risken för att iglar slinker in är annars stor och man märker det inte förrän de bitit sig fast och infektionen kan vara på gång.

I mitt enkla "reseapotek" har jag med mig Betadine (innehåller jod) eller annan effektiv sårrengöring. Dessutom plåster mot skavsår och för att hålla smutsen ute samt även lite bandage som tillfälligt kan vara användbart vid större skador tills det att en läkare hittas. Lite medicinskt tejp kan också komma väl till pass (om inte annat så för att reparera en trasig sandal).
Stoppar även i en liten tub tandkitt, om en tappad plomb temporärt skulle göra livet jobbigt.

Det är aldrig fel att ha med sig lite tabletter mot turistdiarré (Dimor e.d.) och själv allergiker tar jag med mig en spruta cortison om jag till exempel skulle bli getingstungen.

 

 

 

Från plats till plats      
    Inrikesflyg är kanske vanligaste färdmedlet om man reser långa sträckor och flygbolagen håller i regel bra standard vad gäller säkerheten. Bekvämligheten är ibland en annan femma liksom service både på marken och i luften. För oss "ordningsamma svenskar" kan ibland röran på mindre flygplatser verka lite skrämmande men det ska inte avskräcka någon, bara man är ute i god tid.
   

  Kontrollera om det internationella flygbolaget eller resebyrån man anländer med har speciella rabatter för inrikesflyg och fortsatt resande inom landet.    

 

 

 

Flyg i all ära men har man tid och vill se lite av landet väljer man sannolikt att färdas med tåg eller buss. De alternativen är i regel avsevärt billigare i många länder.

Tidtabellerna kan verka lite flexibla på många håll och betydligt fler olyckor sker på marken, speciellt med buss. Det finns ofta flera klasser på buss och tåg och räkna med att "ekonomi" verkligen är ekonomi.

Ibland måste man trängas med diverse mindre boskap och andra hushållsartiklar men den nära kontakten med lokalbefolkningen är svår att slå. En frisk upplevelse är annars att färdas på bussens eller tågets tak vilket numera dessvärre tycks vara tabu för utlänningar i till exempel Indien. Om man inte räcker över en liten "present" förståss...

 

 

 


  En thailändsk bekant insisterar på att välja en plats i bussen som vetter åt vägrenen, då betydligt fler allvarliga olyckor sker i krock med mötande fordon än avåkningar.    


 

Taxi

Numera finns taxibilar med taximeter på många håll i världen och de är märkta som sådana. Där så är fallet - undvik "gypsy cabs" (svarttaxi) då de kan vara mindre seriösa även om de är billigare.

På många ställen finns inte taximeter i bilarna eller en som inte används. Det behöver inte vara något problem men det gäller alltid att komma överens om priset innan man sätter sig i bilen.

Att hyra in en taxi med chaufför några dagar eller längre är ett utmärkt sätt att ta sig runt under längre turer, speciellt om man är ett par resenärer. Kan föraren dessutom prata lite av ett språk man förstår så har man en guide utan extra kostnad.

Det är alltid säkrare att sitta i baksätet då säkerhetsbälten i regel är bristvara. Dessutom kan man bättre hålla ögonen på föraren. Låt inte föraren ta upp främlingar om inte detta är överenskommet.

Cykeltaxi är ett bra sätt att ta sig runt i städer men är ofta förbjudna i centrala delar. Hästskjuts är både trevligt och praktiskt på landsbygden.

   

 

Bilkörning

Att köra bil själv år ett alldeles utmärkt sätt att ta sig fram i många länder men inte att rekommendera i andra. Ta reda på lokala trafiklagar och följ dem. På många håll kör man till vänster och har bilens ratt till höger medan man i en del kör till höger och även har ratten till höger. Riktigt knepigt vid omkörningar så räkna med viss övningstid innan man ger sig ut i värsta trafiken.

 

 

 

   

I en del länder undrar man om det alls finns trafikregler eller om de skapats av den polisman man stoppats av. Var i så fall ödmjuk och acceptera böterna om de är rimliga. Protester höjer ofta bötestariffen.

På landsorten, och även i en del städer, gäller det att inte stanna i onödan och att alltid ha dörrar och bagagelucka låsta. Det betyder inte nödvändigtvis risk att bli rånad utan snarare ett sätt att stänga oönskade försäljare ute.

 

 

Hyr man bil så kontrollera säkerhetsanordningar som bromsar, belysning med mera innan start. I vissa länder kan det vara vettigt att göra kontrollen dagligen då eftertraktade bildelar har en tendens att "få fötter". Tänk också på att "air conditioned" kan betyda att bilens fönster går att veva ned.

I en del länder (som till exempel Storbritannien) finns det en övre åldersgräns för att få hyra bil. Svenskt körkort gäller i många länder en kortare tid medan man i andra måste lösa ut ett körtillstånd hos myndigheterna. Annars gäller i stort sett den normala försiktighet i trafiken vi visar här hemma.

Det går ofta bra att hyra en lätt motorcykel, motsvarande "EU-moppe", men notera först om det finns några skador på fordonet och be uthyraren dokumentera detta. Kontrollera också bromsarna och annat viktigt innan färd; inte minst däckens tillstånd. Inget kul att, efter att ha besökt ett naturområde, finna fordonet stående i ödemarken med platta däck.

Vid fordonshyra måste man räkna med att som säkerhet lämna ifrån sig sitt pass under hyrtiden vilket sällan är något problem.

 

 

  Ta en kopia på passets infosida samt den med eventuell visumstämpel. Bra att ha om man stoppas av polis under färden och även om passet skulle försvinna då det kan förenkla utfärdandet av ett nytt, tillfälligt, genom en svensk beskickning.    

 

 

Båt

Har man gott om tid är flodbåtar av olika slag trevliga transportmedel. Räkna med oplanerade stopp på diverse sandbankar men den avslappnade färden ger ett ypperligt tillfälle att njuta av naturen som passeras.

Större färjor går ofta någotsånär efter tidtabeller och mindre båtar kan i regel chartras till överkomlig kostnad.


Säkerheten ombord är långt ifrån alltid vad vi är vana vid här hemma så håll ett öga på var eventuella livvästar stoppats undan.  

 

 

Cykel och till fots

Cyklar är vanliga transportmedel på många håll, främst för att ta sig fram lokalt. Cykelbanor är däremot ganska sällsynta och man måste ibland trängas med både motordrivna fordon och häst/oxdragna ekipage.

På platser där turister vistas finns ofta cyklar att hyra per timme, dag eller vecka. Vid längre vistelse, och om man ska ta sig från A till B flera mil bort, kan man alltid köpa en cykel som man efter användandet säljer, skänker, eller byter bort på destinationen.

 

 

   

 

 

Själv promenerar jag överallt där det är möjligt. Man ser så mycket mer då, kan stanna och fotografera eller prata med folk. Även här gäller sunt förnuft val av vägar man tar.

Dessvärre är inte vägar och gator i många länder lika upplysta som vi är vana vid här hemma. Gångbanor, där sådana finns, kan ha stora hål och andra ojämnheter och det är inte ovanligt att arbetslag över natten lämnar sin framgrävda avloppsledning omarkerad.

   

  Någon form av ficklampa är ett måste kvällstid. Själv har jag alltid en bra pannlampa till hands vilket dessutom gör att man har båda händerna fria. (Den är även utmärkt att ha i hotell och gästhus där fast monterade sänglampor ofta sitter på olämplig höjd , om sådana överhuvudtaget finns)    

 

 

 

Mobiltelefoner och Internet

I väldigt många länder är det nu möjligt att använda sin mobiltelefon. Dock är inte täckningen så god i alla glest befolkade områden. Det finns faktiskt också de länder som förbjuder införandet av mobiltelefon.

Internet är numera vanligt överallt, även om hastigheten kan variera högst betydligt. Många hotell har numera tillgång till wi-fi för sina gäster.

 

 

 

 

  Ibland bra att köpa ett sim-kort på plats för lokalt användande i mobilen.
Kan i många fall vara en utmärkt investering.

 

 

Den här sidan gör inte anspråk på att vara fullständig och kommer att kompletteras fortlöpande.
Redaktionen välkomnar läsarnas synpunkter.

Kommentarer emotses tacksamt till redaktionen, Nätverket Säkert Samhälle

 

 

    Bo A.Olson är frilansskribent och föreläsare i demokrati- och överlevnadsfrågor
samt frivillig inom
nätverket Säkert samhälle
 

 

Åter till hemsidan