Medierapportering från den dramatiska ubåtsjakten i Hårsfjärden 1982
(foto: Bo A.Olson, Civila försvarstidningen)

Kan vi lita på medierna?
Bo A.Olson

Om ubåtsnoja, tidningsankor, ryktesspridning och källkritik

   

Senaste tiden har det som bekant pågått en jakt på "främmande undervattensverksamhet" i Stockholms skärgård. Ganska lik de resultatlösa men oerhört kostsamma aktiviteterna i Hårsfjärden för trettiotvå år sedan.

Förutom en mängd död fisk kan vi troligen inte vänta oss något påtagligt resultat denna gång heller, men press och TV har kunnat lägga allt annat åt sidan ett tag för att koncentrera resurserna på bevakning av skådespelet.

Men, det många frågar sig: Var det hela ett spel för gallerierna där medierna utnyttjas för ökade försvarsanslag? De ungefär tjugo miljoner kronor insatsen under en vecka kostat försvaret kan kanske ha använts bättre. Eller, är det verkligen ett främmande intrång så nära huvudstaden?
I det senare fallet är tveklöst allt ståhej motiverat.

Det enda som förefaller säkert är att medierna haft en bra vecka men hur mycket är fakta, spekulationer eller "förbannad lögn", för att använda Mark Twains ordval?

 

 

 

 
"Det måste vara sant för det stod ju i tidningen"  

   

Det brukade min farmor konstatera när jag var pojk på 50-talet. Med åren har väl de flesta av oss blivit mer luttrade men fortfarande är det många som sväljer vad som sägs i medierna med hull och hår. Vi är oftast alltför stressade för att själva hinna med att ta reda på sanningshalten.

De flesta journalister må vara seriösa, men vi måste vara medvetna om att de som håller i pennan ofta inte är väl insatta i det aktuella scenariot. En del skriver från någonstans en bra bit från händelsernas centrum och hela innehållet kan ibland få totalt ändrad betydelse av bristfällig redigering.

I dagens jakt på "scoop" och att vara först slarvar dessvärre många journalister vad gäller fakta. Visst är det mänskligt att göra fel, även av journalister, men att rapa ur sig uppenbara lögner för att sälja lösnummer kan inte anses hederligt. Speciellt som man mycket sällan anstränger sig att rätta till felen efteråt.

För att hänga med där i frontlinjen använder många journalister vad andra redan framfört, och så petar man in lite extra "fakta" för allmänheten att suga på. Detta orsakar i regel ryktesspridning i banor ganska långt från sanningen.

 

   

 

 


Foto: SVT


"Ryktet färdas som en pil, sanningen som en banan"

Julius Henry "Groucho" Marx
(Bild: Wikipedia)
 


Det lär amerikanske komikern Groucho Marx ha sagt en gång. Och visst är det lätt att sprida rykten, speciellt genom dagens elektroniska kommunikationsnät där ingen moderator finns att tillgå. Skulle någon försöka stoppa det som sägs hojtas genast "censur" i högan sky.

Gångna är de tider när vi sökte sanningen i pålitliga källor då idag de allra flesta skaffar sin information via Internet; enkelt, bara att söka-klippa-klistra. Men hur vet vi om det som står där är sanning?

Som exempel kan nämnas det flitigt använda elektroniska uppslagsverket Wikipedia. Ett mycket lovvärt projekt i sig, men där är det oftast inte fråga om objektiva källor utan artiklar (läs propaganda) författad av några som i högsta grad har intresse av att framhålla sin egen version och tala tyst om andras. Förvisso kan man lägga till kommentarer men hur många är det som bryr sig?

     

 

Samhällsgranskning som underhållning

 

 

 

"Agenda", "Kalla fakta", "Uppdrag granskning"... Det har gått inflation i den sortens TV-underhållning eller som det kallas "fördjupande samhällsprogram" där journalister gräver upp fakta och granskar samhällsaktörer i avslöjande reportage. Men vilka granskar granskarna?

Självklart är det väldigt bra att avslöja oförrätter och oetiskt förfarande, det är ju en av journalismens grundpelare, men många av programmens objektivitet kan ifrågasättas då journalister inte sällan vinklar innehållet på ett mer eller mindre spektakulärt sätt för att driva egna åsikter och inte minst gå hem hos publiken.

 

 

 

 

Bilder: SVT och TV4

 

 

 

 

Årets lågvattenmärke nåddes nog genom Anna Hedenmos uppenbart fientliga utfrågning av Jimmie Åkesson i SVT inför valet. Inte underligt att SD rakade in sympatiröster.

Sällan får en utpekad rättvis möjlighet att försvara sig, delvis beroende på skicklig intervjuteknik eller redigering, men ofta helt enkelt för att det han eller hon skulle kunna använda till sitt försvar är sekretessbelagt. Givetvis kan de inte presentera alla fakta då detta skulle innebära allvarligt brott mot tystnadsplikten. Vi mediakonsumenter ges alltså ett intryck av ett mindre vederhäftigt försvar.

   

 

Anna Hedenmos utfrågning av SDs partiledare inför valet Foto: SVT

 

 

 

 


Mediarapportering från senaste "ubåtskrisen" Foto: SVT

 

Hur kan vi kontrollera källor?

För oss vanliga medborgare är det inte alltid så lätt att kontrollera sanningshalten i det vi får i oss. Även respektabla medier gör sig skyldiga till "ankor" som visserligen inte lurar de som är ordentligt insatta i respektive ämne men dock de flesta andra.

Alla håller nog med om att kunskap är grunden för granskning av källor. Kunskap motverkar dessutom rädsla för det vi inte riktigt förstår då ofta verkligheten inte är riktigt så illa som medierna ger intryck av.

Att felaktig rapportering sker beror inte huvudsakligen på journalisters sökande efter scoop utan mycket på en rundgång av nyheter mellan olika medier och nyhetsbyråer där, likt övrig ryktesspridning, ett budskap kan ges helt annan innebörd om det bollas runt tillräckligt. Dessvärre följer sällan rättelser som skulle ta död på fortsatt skadlig ryktesspridning.

   

 

     

Källteknik för mediakonsumenter

Adolf Hitlers princip var att "ska man ljuga så ska man ta i ordentligt". Tack och lov är de medvetna lögnerna ganska sällsynta i svenska medier men flera halvsanningar gör inte allt till fakta.

Sektionen för kriskommunikation vid svenska Krisberedskapsmyndigheten (numera MSB) gav för ett tiotal år sedan ut skriften   Sant eller falskt? Metoder i källteknik  av forskaren Torsten Thurén vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Stockholms universitet.

Skriften borde få både en och annan av oss att tänka till då den belyser en mängd fall av bristfälligt undersökta "fakta" som både svenska och internationella medier gjort sig skyldiga till. Flera av dessa finns säkert kvar i vårt medvetande i originalskick och utan att ha blivit korrigerade.

Som sammanfattning ger Thurén råd om hur vi som "mediakonsumenter" kan bli bättre på vår egen källkritik.

 

 
"Sant eller falskt" kan laddas ner som PDF från MSB:
www.msb.se/RibData/Filer/pdf/20180.pdf

 

 



U-137 i Gåsefjärden Bild: Blekinge museum

 

Så var det då undervattensnojan...

Trots alla mediarapporter verkar det enda säkra bevis på främmande verksamhet i svenska vatten vara sovjetiska ubåten U-137 som i oktober 1981 gick på grund vid inloppet till Gåsefjärden utanför Karlskrona. Den upptäcktes av ett par lokala fiskare som larmade militärledningen vilken först inte trodde på uppgiften. Det troliga är att ubåten var ute på rekognoseringsuppdrag och att en felmanöver orsakade grundstötningen. Båten blev till slut en turistattraktion vid Skara Sommarland.

   

 

Inte alla ser lika seriöst på vår ubåtsjakt som vi hemikring. Runt om i världen dras det på smilbanden och i Ryssland, för det är naturligtvis ryssen som är boven i dramat, kostar man till och med på sig att driva med vårt urholkade försvar.

Svenska Marinen kommer kanske att behöva hämta andan ett tag nu men sannolikt dyker nog en ny ubåt upp i medierna om ett decennium eller så...

 

Bild: Sergei Kostigoff

 

 

 




 

    Bo A.Olson är frilansskribent och föreläsare i demokrati- och överlevnadsfrågor
samt frivillig inom
civila försvaret
 

Kommentarer emotses tacksamt till redaktionen, Nätverket Säkert Samhälle

 

Några tidigare bloggar på sajten:
       
Vatten - vårt viktigaste livsmedel Vad vi måste lära oss igen
       
Pulversläckare på gott och ont Brandfaran i adventstid
       
Säker på gamla dar

Vapenskrammel i Öst
Åter till Kalla kriget?

       
Har proppen gått? Om hjärtat får nog
Hjärtproblem och hjärtstartare

 

Åter till hemsidan

Kommentera gärna : civilforsvar@gmail.com