Vatten - vårt viktigaste livsmedel
Svälta kan man göra länge och klara sig, men utan vatten börjar nedräkningen efter en dag.
Efter några dagar slutar nödvändiga kroppsfunktioner att fungera.

Text och bild: Bo A. Olson

 

Under senare tid har ett antal rapporter om förorenat dricksvatten på olika håll i landet nått oss. Drickbart vatten är en livsnödvändighet men även en mycket sårbar resurs. Det gäller att vara uppmärksam och dessutom veta hur man ska bära sig åt om tillgången stryps.

   

   

 

De allra flesta av oss i Sverige är egentligen ganska bortskämda - bara att vrida på en kran så strömmar friskt dricksvatten ut. Så är det långt ifrån i alla länder då vattnet på många håll kanske inte är giftigt men ändå inte särskilt gott, främst på grund av kemikalierna som används vid reningen.

I vårt land har vi haft dricksvattenledningar så länge att de äldsta rören börjat rosta sönder eller också har avlagringar inuti täppt till flödet. Därför åtgärdas vattenledningarna regelbundet men det är omfattande och tidskrävande arbeten. Innan ledningarna bytts ut kan i värsta fall en del föroreningar ha sluppit igenom. Det pratas också om att de ledningar av pvc eller eternit som lades ut för femtio år sedan kan avge vissa gifter.

Skulle en läcka ske i en vattenledning så upptäcks den tämligen omgående på grund av tryckfallet, men skulle en avloppsledning i dess närhet börja läcka samtidigt som trycket i vattenledningen försvinner så kan i värsta fall föroreningar ta sig in. Av praktiska skäl grävs alla ledningar ner i samma rörgrav men då vattenledningen läggs över avloppet så är risken mindre att smutsvattnet når vattenledningen.

 

   

Vid översvämningar kan diverse gifter nå dricksvattnet och det kan ju finnas sån´t i jorden som ställer till det. Under senare tid har släckskum från brandövningar anklagats för att på flera håll vara boven. Föroreningar i marken kan vara speciellt problematiska i närheten av olika dricksvattentäkter, inte minst om man som vid många fritidshus på landsbygden har en grävd brunn där kemikalier eller annat otyg kontaminerat grundvattnet.

Har man en brunn på landsbygden är det därför väl värt att då och då skicka in ett vattenprov för analys. Kommunen kan tipsa om godkända laboratorier dit man kan skicka ett prov och beställa tester på vattenkvalité liksom mineraler.

       

 

   

Vattnet till hushållen kan även försvinna om elförsörjningen stryps. Pumparna i vattenverken drivs med el och när reserverna i reservoarerna tagit slut kommer möjligen en gammal droppe ut när man vrider på kranen.

I regel återkommer strömmen ganska snart men vid de allra värsta scenarier, vilket även gäller vid föroreningar, kan man bli utan dricksvatten länge. Det kan hända att kommunen vid ett nödläge kör ut tankbilar med dricksvatten eller ordnar provisoriska tappställen så de boende kan hämta själva. Då gäller det bara att ha rena kärl hemma att hämta vattnet i.

   

 

De av oss som reser utomlands är väl medvetna om att förorenat vatten är en av de allra vanligaste smittspridarna. Enklare åkommor kan ofta lösas med några piller men risken finns också att drabbas av allvarliga mag- och tarmsjukdomar. Det gäller inte bara dricksvattnet utan man bör i möjligaste mån även undvika till exempel frukt och grönsaker som sköljts i vatten.

Utomlands är det en god regel att bara dricka vatten på flaska, men se till att flaskans sigill är intakt då det på en del mindre nogräknade ställen förekommer flaskor som fyllts på av innehavaren själv.

       
 

 

 

I Sverige går det i regel bra att hämta vatten från ett vattendrag utanför tätorterna. En bäck eller dylikt med rinnande vatten är klart att föredra. Ett bra tips är att man först sonderar en bit uppströms för att upptäcka synbara föroreningar. Man ska aldrig hämta dricksvatten från pölar men har man en bit ren plast eller dylikt samt rena kärl så går det bra att rigga upp en anordning att samla regnvatten i. På vintern går det utmärkt att smälta snö eller is men, speciellt i bebyggda områden eller i närhet av industrier, är de säkrast att undvika ytlagret.

 

     
Skulle vattnet plötsligt ta slut och man inte haft tillfälle att gardera sig med reservdunkar så kan man tänka på att toalettens vattencistern innehåller en hel del. Tankens innehåll kanske inte verkar vara det mest aptitliga att konsumera men det är trots allt vanligt kranvatten. Tänk bara på att toan bara kan spolas en gång vid elavbrott.
 

 

Om man är osäker på vattnets kvalitet så kan man rena det själv, speciellt lämpligt för de av oss på långa vandringar och som inte vill bära på en massa kilo dricksvatten.

Vanligaste sättet att till husbehov rena vatten är att koka det. Det bör man alltid göra om tveksamhet råder. Låt gärna vattnet koka några minuter för att vara på den säkra sidan. Det finns även olika vattenreningstabletter att köpa, de flesta klorbaserade. De är i de flesta fall tillräckliga men nackdelen är att det kan ta lite tid innan de lösts upp och är klara att ge effekt.

Ännu säkrare vattenrening kan fås genom jod, till exempel koncentrerad jod för sårbehandling. Utspädd enligt rekommendationer ger detta, enligt en expert vid civilförsvarsförbundet, hundraprocentig rening. En varning är dock på plats att nämnda metoder inte hjälper mot kemiska föroreningar.

     

 

Som "hushållsberedskap" kan rekommenderas hinkar med lock, eller ännu bättre en dunk med dricksvatten för att klara ett kortare bortfall. Kranvattnet bör dock inte stå alltför länge i sin dunk då det, även om det inte blivit hälsofarligt, kan ta viss smak och lukt från dunkens material. Liksom nödförrådet av torrskaffning är det lämpligt att byta vatten då och då.

Mitt gamla sommartorp har en grävd brunn som jag pumpar upp vatten från. Varje höst tas pumpen bort så den inte fryser, men först pumpar jag upp några dunkar vatten som ställs frostfritt över vintern. Detta vatten är ett måste för att fylla det långa vattenröret från brunnen när pumpen ska startas på våren. Det är också bra att ha till hands på vintern och ännu har ingen blivit sjuk av att dricka av det efter några månaders lagring.

Bo A.Olson, mars 2014

 

     

 

RISK FÖR GRÄSBRÄNDER TIDIGT I ÅR

När detta skrivs råder inget generellt eldningsförbud i till exempel Stockholmsområdet på grund av brandfara. All eldning sker dock på eget ansvar och faran för gräsbrander kan uppstå tidigt i år. Det kan även finnas speciella förbud mot eldning i vissa kommuner, detta av miljöskäl.

Kontrollera alltid med lokala räddningstjänsten vad som gäller på orten!

 

     

 

Åter till hemsidan

Kommentera gärna : civilforsvar@gmail.com