Vad vi måste lära oss igen Tänk er att vakna en morgon och se alla dessa iskristaller på sovrumsfönstret - på insidan alltså. Det var långt ifrån ovanligt under min ungdoms vintrar, men man kravlade sig upp ur slafen och gick till jobbet ändå. Allt var ju inte bättre förr, men ett är säkert - vi var av segare virke då. Vid Folk och Försvars traditionella rikskonferens i Sälens högfjällshotell 12-14-januari talade generalsekreterare Helena Lindberg, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) under rubriken "Hur skapar vi tillsammans ett robust samhälle?" Hon ansåg att ett "resilent samhälle" varit en bättre rubrik, vad det nu egentligen är för skillnad, men de som väntat sig att få tips om vad vanliga medborgare, samhällets grundpelare, kunde göra i sammanhanget blev rätt besvikna.
|
![]() Helena Lindberg i Sälen Foto: Folk och Försvar |
|
Det mesta i framförandet rörde sig på ett högre plan, alltså samverkan och samordning av både militära och civila instanser för en bättre katastrofberedskap. Visst är det viktigt att satsa på förebyggande åtgärder och inte minst att etablera en bra katastroforganisation på olika nivåer, men de enskilda människor som trots allt främst drabbas när något väl händer kommer ofta lite i skymundan. Att de som har viktiga uppgifter i fred även ska ha dessa vid katastrofer är självklart och knappast något nytt. Kriget, som återigen tycks smyga sig in i det svenska säkerhetstänkandet, är sannolikt den största katastrofen om det drabbar vårt land. Större katastrofer innebär att det finns en hel del människor att ta hand om. Även om vi har kapabelt folk i beredskap så behöver även de hjälp utifrån. Det är här som vanliga medborgare kan vara en stor resurs i stället för att bli en belastning. Förutsatt de har kunskaper, både om samhällets och den enskilda sårbarheten.
|
Frivilliga resursgrupper i kommunerna Lindberg nämnde "medborgarutbildning" för att höja folks medvetande vad gäller samhällets sårbarhet och dess krisberedskap. Så vitt jag förstår pågår det sedan länge så kallad "självskyddsutbildning" i skolorna och om inte samhällets sårbarhet redan finns med på agendan så borde det rimligen ingå. Kanske borde Lindberg också ha lagt mer tyngd på den enskildes krismedvetenhet och -beredskap då samhället trots allt börjar därhemma och det är en hel del vi själva kan göra för att inte stå handfallna om något oförutsett skulle inträffa. Det finns redan nu ett flertal frivilligorganisationer som kan bidra vad gäller information i ämnet och i många av landets kommuner pågår uppbyggnad av så kallade Frivilliga resursgrupper (FRG) bestående av vanligt folk och vars syfte är att rycka in vid kriser. Även mindre vardagskriser, som till exempel elavbrott eller måttliga kommunikationsstörningar som tågurspårningar och halka, skapar problem och många av dessa kunde bli betydligt drägligare att genomleva om vi bara lärt oss hantera dem. Ett flertal civilförsvarsföreningar tillhandahåller kostnadsfria kurser i "hemberedskap" och lite reklam för dessa från berörda myndigheter vore inte helt fel. |
![]() Foto: Täby civilförsvarsförening |
|
Krisberedskap på hushållsnivå Civilförsvarsförbundet hävdade redan för ett par decennier sedan att "det man kunde förr måste vi lära oss på nytt". Civilförsvarsföreningar landet runt startade till exempel kurser i ämnet "hushållsberedskap". Där gavs tips om hur man skulle kunna klara sig ganska hyfsat även om till exempel strömmen försvann några dagar eller till och med någon vecka. Man påvisade också hur sårbart samhället var och att om den inträffade krisen var tillräckligt omfattande så kunde man inte alltid räkna med snabb hjälp. Olika metoder att hålla sig varm, laga mat, skaffa säkert dricksvatten eller ha tillräckligt med konserver och torrskaffning lagrade hemma i skafferiet informerades det om. Med andra ord; en krisberedskap på hushållsnivå. Vi kan faktiskt klara av en hel del umbäranden bara vi är förberedda. Den dag krisen väl kommit in genom dörren kan det annars vara för sent...
|
|
Tidigare bloggar: December 2013 Januari 2014
Åter till hemsidan |